Vår tidning har vid flertalet tillfällen de senaste åren uppmärksammat de svenska mjölkböndernas tuffa situation. Med återupprepade sänkningar av mjölkpriset, månad efter månad, har företagens ekonomi urholkats. I takt med att allt annat blivit dyrare, foder som maskiner, står mjölkpriset kvar på en nivå som förekom på 1980-talet, alltså för nära 30 år sedan. När vi besökte Kindabonden Lars Pettersson vid hans gård Skräddarehemmet utanför Kisa i början av 2015 sa han så här:
– Det är ingen mjölkbonde som tjänar pengar idag, det talas mer om hur mycket var och en förlorar. Frågan är om det verkligen finns någon mjölkproduktion kvar i Sverige om tio år.
Allt mer prekär
Då låg priset på 2.8 kronor litern och enligt LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, var situationen ohållbar.
När Arla i juni månad genomför ytterligare en sänkning, med 12.2 öre, är priset betydligt lägre.
Den svenska mjölkbonden kommer därmed få 2.32 kronor för varje liter mjölk som produceras, det leder till en allt mer pressad och prekär situation.
– Den ekonomiska marginalen bara krymper. Det finns inga pengar till att betala underhåll eller ens göra mindre investeringar. Kornas behov och välmående går ju alltid först, säger mjölkbonden Charlotta Götesson och fortsätter.
– Man får köra på rost och röta helt enkelt och hoppas på att ingenting havererar.
”Fler timmar”
Charlotta Götesson driver mjölkgården Stjärnevik i Oppeby tillsammans med sonen Viktor.
Den är 150 hektar stor, innefattar 80 mjölkkor och har brukats av familjen sedan år 1969, som arrendatorer, ägare är nämligen stiftelsen Riddarhuset.
– Det var min mor och far som först drev gården. Nu är det jag och Viktor som är här på daglig basis, men vi får ju givetvis hjälp av de övriga familjemedlemmarna vid behov, säger Charlotta Götesson och fortsätter:
– Det här låga mjölkpriset gör att man går in med ännu större arbetsinsats och ännu fler timmar från en själv, istället för att kanske göra investeringar som skulle underlätta arbetsbördan.
”Skada oss”
Viktor Götesson är 21 år gammal. Det föll sig naturligt för honom att ta steget in i ladugården efter skolans slut. Redan som liten hade han nämligen en känsla för djur, idag är det han som bestämmer i flocken.
– Det är allt som oftast roligt att jobba, det är förjäkla kul med kor egentligen, men problemet är när det inte går så bra. Det finns inga pengar till det där lilla extra. Skulle vi tvingas att investera i en ny maskin i dagsläget skulle det skada oss under en lång tid framöver, säger 21-åringen.
En lösdrift
I den bästa av världar skulle de båda bönderna vilja bygga om hela ladugården, till en lösdrift. En investering som skulle minska den fysiska arbetsbelastningen väsentligt.
– Vi var på väg att bygga en ny ladugård för tre år sedan, det var en otrolig tur att vi inte gjorde det, säger Charlotta Götesson och fortsätter:
– Nu ligger ett sådant projekt så långt bort i tiden så det finns inte.
– Ja, så ser det ut nu, men jag vill tro att framtiden ser ljusare ut, fyller Viktor Götesson i.
... men ljusare blir det i alla fall inte under den närmaste månaden. Med anledning av den ostabila världsmarknaden, Rysslands handelsbojkott, Kinas minskade efterfrågan och de slopade mjölkkvoterna i Europa fortsätter mjölkpriset att sjunka.
Charlotta Götesson vill uppmana alla konsumenter att handla svenska produkter för att hjälpa till på traven.
– Jag har stått vid mejeridisken och sett personer välja bort Arlagrädden mot affärens egna märkesvara. En vara som är billigare, men innehåller tillsatsämnen för att göra den möjlig att vispa, säger hon och fortsätter:
– Då känner jag bara ”suck”. Det skulle hjälpa massvis om konsumenten insåg att det inte alltid är priset som är viktigast.
Trots den svåra och tuffa situationen skulle de båda mjölkbönderna aldrig ge upp.
– Det är ju det här man har lagt ner sin kropp och själ i. Man vill ju inte tycka att allt arbete varit i onödan, säger Charlotta Götesson och fortsätter:
– Antingen ger man upp eller så tar man sig över puckeln och hoppas på att det är bättre nästa vecka. Vi bönder är idioter egentligen, vi fortsätter tills det inte går längre, säger hon med ett skratt. Jag tror att om det bara kom en liten höjning snart skulle alla mjölkbönder bli betydligt gladare.