Vian Djilall tar emot i sin lägenhet i Kisa. Åttaårige Ahmed skyndar till för att hänga upp gästens jacka och 16-årige Mohammed och tolvåriga Maria hälsar artigt.
Men ingen av dem säger någonting. De kom till Sverige så sent som förra veckan och kan inte ett ord svenska. Den ende som kan svenska är lille Mustafa men han tultar mest runt och tittar med stora ögon.
Gläds över barnen
- Jag är jätteglad att ha mina barn här, berättar Vian. Jag är bara lite ledsen att den stora pojken inte är med.
Vian har bott i ungefär ett år i Kisa. Men rötterna finns i kurdiska Irak och storstaden Mosel. Familjen har både kurdiska och arabiska rötter.
Från Mosel
I Mosel bodde Vian med man och barn. Men under kriget dödades hennes man under ett bombattack och tillvaron förädrades i grunden.
Familjen fick bo hos hennes mans bror. Men det fungerade inte bra. Situationen blev till slut outhärdlig för Vian och hon flydde.
Född i Eksjö
Via Turkiet kom hon 2006 till Sverige och Mariannelund. Då var hon gravid och sonen Mustafa föddes så småningom i Eksjö.
I oktober 2007 flyttade hon till Kisa. Här går Mustafa på Tornhagens förskola och Vian studerar SFI. Hon har dessutom fått ett så kallat instegs-jobb på Kisa Wärdshus där hon jobbar fyra timmar om dagen.
Vian fick hem sina barn
Lyckan var stor när tre av Vian Djilalls barn kom till Kisa i förra veckan. Men lyckan är inte total. Den äldste sonen, Amir, är fortfarande kvar i Irak och nu fortsätter arbetet med att få honom till Sverige.
Vian Djilall med sina barn i soffan hemma i Kisa.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter