Vi har stämt träff med områdespolis Erik Johansson för att tala om användningen och försäljningen av droger i Kisa.
Han är en av två poliser som har ansvar för Kinda kommun.
Erik berättar om andra typer av droger som ökar på orten, om ett nytt beteende där piller väljs före alkohol och hur droghandlarna larmar varandra genom sociala medier.
Narkotikan lämnar spår. Årligen görs mätningar av avloppsvattnet i Östergötland. Där ges en fingervisning om hur många doser som kissas ut och vilka preparat som har använts.
– Cannabis är det som används mest och den har legat på en ganska jämn nivå, säger Erik.
Men han märker en förändring.
Nu används även amfetamin och kristall.
– Att röka en joint ses inte så allvarligt längre. Nu kan man tänka sig att prova något uppåt när det är fest eller för att orka med mer. Det förekommer även andra preparat liksom en del mediciner.
I krogmiljön är narkotika mer accepterat nu än tidigare.
– Nu ligger det närmare till hands att lägga pengar på ett piller istället för på alkohol. Det var inte accepterat på samma sätt förr. Det är en utveckling som går åt det sämre hållet.
Kinda kommun och polisen arbetar tillsammans mot ett antal medborgarlöften.
– När vi började med områdespolisen handlade det uteslutande om trafik och bilburen ungdom. Nu finns önskemålet att vi ska jobba mot narkotika från medborgarhållet. Det tror jag har att göra med att man har upplysts om att narkotikan faktiskt existerar.
Vilken åldersgrupp tillhör de som använder narkotika?
– Det är ganska spritt i åldrar. Det görs vissa undersökningar i skolan, där man tittar på rökning, snusning, alkohol och droger. Samtliga ligger väldigt lågt. Det är många som varken röker eller snusar, så jag tror att det är en senare debut på både alkohol och tobak här. När man börjar gymnasiet kanske man introduceras mer för de sakerna när man hamnar i större städer.
Hur stor koll har ni på de som säljer?
– Vi känner till en del, man får en del tips och dessa är vi beroende av. Även det vi ser ute på byn ligger till grund för våra misstankar.
Enligt flera tips till tidningen kan en del av narkotikaförsäljningen i kommunen lokaliseras till ett par adresser, bland annat en där det säljs droger både utanför och inne i fastigheten. Vad vet Erik om det?
– Jag kan inte gå in på specifika adresser. Under hösten har polisen jobbat med ett grovt narkotikabrott. Vi hoppas ha fått bort någonting, men efterfrågan finns säkerligen kvar och det är andra som vill ta vid när det försvinner en säljare.
Ser ni en risk för att unga människor i Kinda dras in i kriminella nätverk?
– Kinda ligger ganska långt ifrån storstäderna, så vi ser inte samma utveckling här, att unga utnyttjas på det här sättet. Det finns individer som vill leva det här livet, men jag upplever inte att det blir den rekryteringen som sker i stan. Vi har ingenting etablerat här nere. Inte som vi känner till.
Hur jobbar ni med narkotikahandeln?
– Vi följer upp tips och försöker visa att vi är närvarande i samhället. Vi ska finnas tillgängliga. Vi samverkar med skolan och kommunen. Vi använder även vår civila resurs.
Erik nämner de bilburna ungdomarna i kommunen.
– De har en chattgrupp som jag tror flera tusen är anslutna till. Jag skulle inte bli förvånad om många av dem som säljer har tillgång till gruppen.
Där får säljarna veta att polisen är i närheten, tror han.
Hur märker ni att drogerna orsakar problem för människor i samhället?
– Det är helt förkastligt med narkotikan. Det är många som lever i uppfattningen ”men jag kan ju hantera det här”, men jag har sett att de mest liberala, de som har inställningen att det ska släppas fritt – många av dem trillar dit riktigt rejält.
Han förtydligar:
– Du har den här inställningen och så får du ett jobb och allt verkar funka. Sen får du en motgång i livet. Det kan vara en flickvän som gör slut eller så är det något på jobbet eller någon i din omgivning som dör. Och så trillar du ner i ett svart hål och sen ska du jobba dig upp därifrån varenda gång. Det är då narkotikan kommer in. Du börjar bruka mer och du har jättesvårt att komma tillbaka. Det ser vi jätteofta. Det blir ett pendlande mellan att vara en del i samhället och utanför det. Det är riktigt tråkigt.
Han tänker efter:
– Narkotikan ligger där som en våt filt. Det är klart när man jobbar med vissa ärenden så tänker man vart är vi på väg!? Sen kan det vara jättelågt ett tag. Men jag tror det ökar på sikt.