Emil Thuresson är nöjd.
– Det ska vara en attraktiv plats att besöka, säger han.
Emil Thuresson är nöjd med det nygamla Kindarummet. Här finns läsplatser och stor möjlighet att dra sig tillbaka för den som vill sitta ostört.
Foto: Emelie Wiman-Lindqvist
Tegelhuset Sveaborg Kisa, nuvarande Pizzeria Röda Huset. (KLA)
Foto: Adolf Stahre (Kinda kommunalhistoriska arkiv)
I Kisa fanns en fabrik under industriföretaget Stille-Werner med mestadels kvinnliga arbetare. Här tillverkades förbandsmaterial och cellstoff.
Foto: Emelie Wiman-Lindqvist
Interiörbilder från förbandsfabriken ur boken om verksamheten Stille-Werner.
Foto: Emelie Wiman-Lindqvist
Pandemin bröt ut.
Biblioteket stängde.
Då frigjordes tid och rum till att gå igenom alla de böcker som ingick Kindasamlingen och ge rummet den förvarades i ett rejält ansiktslyft.
Centrala Kisa från Borgarberget cirka 1902.
Foto: Josef Ljungquist (Kinda lokalhistoriska arkiv)
Interiör från Josef Ljungquists hem i Sveahuset, Kisa cirka 1902-1905. (KLA)
Foto: Josef Ljungquist (Kinda lokalhistoriska arkiv)
Sveahuset i Kisa, ca 1901-1902. Josef Ljungquist har nyligen flyttat in med sin affärsrörelse på bottenvåningen i huset. (KLA)
Foto: Josef Ljungquist (Kinda lokalhistoriska arkiv)
Emil Thuresson hade svårt att välja fem favoriter ur den stora Kindasamlingen. "Samlingen är dynamisk. Det tillkommer hela tiden nya titlar", sa han då vi träffade honom på biblioteket i Kisa.
Foto: Emelie Wiman-Lindqvist
Uppdraget föll på honom.
– Jag jobbade för att göra det mer tillgängligt. Rummet har blivit mycket mer inbjudande.
Det gav effekt. Fler använder Kindarummet och ålderspannet har blivit mer varierat.
– Folk är intresserade av platsen de bor på. Jag får hela tiden nya frågor på mitt bord, säger Emil och fortsätter:
– Kindarummet ska vara en plats för läsro och studier.
Utsikt över Skvallertorget och Grönedegatan i Kisa.
Källa till de gamla fotografiernas bildtexter är Kinda lokalhistoriska arkiv.
Foto: Josef Ljungquist (Kinda lokalhistoriska arkiv)
Picknick i gröngräset. Ninnie matar Gillis mitt i bild.
Källa: John Hermansson/(KLA).
Foto: Axel Ramstedt/KLA
En man och en kvinna ute på sjön Nedre Föllingen vid Föllingsö i roddbåt.
Foto: Adolf Stahre (Kinda lokalhistoriska arkiv)
Gamla kartor över Kinda och Östergötland hänger till allmän beskådan i Kindarummet på Kisa bibliotek.
Foto: Emelie Wiman-Lindqvist
Han berättar att alla bibliotek inte har en lokalhistorisk samling.
– Därför är det roligt att Kinda bibliotek har det. Detta går utöver biblioteksuppdraget och det finns det inte lag på att en lokalhistorisk samling ska finnas på varje bibliotek.
Varför ska man intressera sig för lokalhistoria?
– För att förstå platsen och sammanhanget man verkar i.
Emil menar att alla platser bär på unika berättelser.
– Den ena berättelsen är lika värdefull och betydande som den andra. Det finns ingen berättelse som har större tolkningsföreträde. Om man har förståelse och kunskap om platsen man lever och verkar på så får man en större respekt för den.
Liljedahlska Kisa ångfärgeri, ullspinneri och garnaffär. Fotot är taget från Kisa Värdshus trädgård med Kisaån i förgrunden.
Foto: Josef Ljungquist/KLH
Barn åker spark. Troligtvis i Korpklev. (KLA)
Foto: Axel Ramstedt (Kinda lokalhistoriska arkiv)
K G Karlsson, Grönede, med cykel. (KLA)
Foto: Adolf Stahre/Kinda kommunalhistoriska akriv
Emils tips på böcker för den som vill närma sig Kindas lokalhistoria: 1) En bok om Kisa socken, 2) Det händer inte mig, av Miriam Sennehed, 3) Än en gång däran. Nio berättelser om John Ivar Andersson, av Torbjörn Nilsson, 4) Impi från Suoussalmi. Finlandsbarn i Sverige 1944-1945, av Impi Kupari och Gunilla Bönner samt 5) Stille-Werner. Återblick på en 100-årig verksamhet.
Foto: Emelie Wiman-Lindqvist
Han tycker att det är viktigt att alla visar respekt för vårt offentliga rum.
– Alla ska kunna leva i och utveckla det. De allra flesta vill lämna platsen lite bättre än när man kom till den.