"Pappers- och trĂ€industrin Ă€r unikt och identitetsskapande för Kisa. Det mĂ€rks i alla snickeridetaljer", sĂ€ger Anette Ănerud som sammanstĂ€llt snickerier och fĂ€rger som finns i Kisa.
Under det femte och sista utbildningsĂ„ret pĂ„ arkitektprogrammet vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm ska studenterna, i nĂ„got som kan liknas vid ett forskningsarbete, praktisera sina nyvunna kunskaper. För 28-Ă„riga Anette Ănerud, ursprungligen frĂ„n huvudstaden, var sjĂ€lva grundbulten i examensarbetet sjĂ€lvklart redan frĂ„n början - men alla detaljer föll pĂ„ plats först nĂ€r hon reste 25 mil söderut, och kom till de centrala delarna av Kisa.
â Jag har blivit alltmer intresserad av befintliga miljöer istĂ€llet för att rita nĂ„got helt nytt - pĂ„ ett blankt papper. Det kĂ€nns mycket mer levande att lĂ€gga till, Ă€ndra och anpassa det som redan finns. Min frĂ„gestĂ€llning för uppsatsen blev dĂ€rför att ta reda pĂ„ vad som hĂ€nder med platser och byggnader, i smĂ„stĂ€der, dĂ€r servicefunktionerna försvinner pĂ„ grund av urbaniseringen och ersĂ€tts med i princip endast bostĂ€der. Jag ville undersöka vad vi arkitekter kan göra för att byggnaderna ska fortsĂ€tta att fungera sĂ„ bra som möjligt, berĂ€ttar Ănerud och fortsĂ€tter:
â De hĂ€r byggnaderna Ă€r oftast uppförda med stor omsorg och identitetsskapande för orten. NĂ€r jag kom in i Kisa norrifrĂ„n sĂ„g jag mycket av den hĂ€r typen av fastigheter och kĂ€nde: "hĂ€r finns nĂ„got som jag kan jobba vidare med".
I november pÄbörjade hon sitt projekt, lokaliserade sÄ kallade Ärsringar pÄ orten och kartlade den historiska utveckling. Under 1600- och 1700-talet var Tingshustorget och dess omgivningar Kisas mittpunkt och handelsnav. Drygt 300 Är senare, i slutet av 1800-talet, kom Skvallertorget och Storgatan att ta över den stafettpinnen. Mellan 1930- och 1940-talet byggdes det moderna "Stora torget" som i dag agerar handelsplats.
â Trots att funktionen handelsplats och nav har flyttats har byggnaderna och platserna blivit kvar. De Ă€r planerade för att det ska finnas ett torg i mitten som de har en relation till. De har oftast portar och skyltfönster som vetter mot torget - men nu Ă€r det bara ett av dem som fortfarande har kvar den dynamiken.
Skvallertorget, alltsÄ korsningen mellan Storgatan och Grönedegatan, kom att hamna i fokus under projektets gÄng.
â Om jag ska komma in med en Ă„sikt hĂ€r skulle jag sĂ€ga att den hĂ€r platsen inte fungerar. De hĂ€r byggnaderna (bland annat Sveahuset och Eriksborg) kan inte stĂ„ hĂ€r och leva sitt liv medan det Ă€r en parkering och en genomfartsled precis utanför. Det kommer inte gĂ„ att ha butiker eller ett promenadomrĂ„de. Det Ă€r för mycket buller.
SÄ en förbifart vore lösningen?
â Det skulle vara ett lyft för alla byggnader lĂ€ngs strĂ€ckan om man fick chansen att tĂ€nka om kring Storgatan. För mig Ă€r det uppenbart att hastigheten borde sĂ€nkas till 30 kilometer i timmen, att vĂ€gen borde göras smalare och trottoarerna bredare och att man borde bygga in mjukare vĂ€rden. Tydligen ligger det bortanför kommunens hĂ€nder men jag hoppas att mitt arbete kan visa potentialen i den hĂ€r platsen och hjĂ€lpa de som föresprĂ„kar en förbifart.
Skvallertorget, alltsĂ„ korsningen mellan Storgatan och Grönedegatan kom att hamna i fokus. "Uppenbart att hastigheten pĂ„ gatan borde sĂ€nkas", menar Ănerud.
Förutom förbifarten föreslĂ„r Anette Ănerud att Skvallertorget görs om och Ă„terskapas som en handelsplats för att ge tillbaka de identitetsskapande byggnaderna sina funktioner. Namnet pĂ„ examensarbetet Ă€r nĂ€mligen "Att vĂ€cka ett torg" och genom att bland annat anlĂ€gga en rondell i korsningen och rama in den nuvarande butiksparkeringen med entrĂ©er kan Skvallertorget Ă„ter fĂ„ liv. HĂ€r har arkitekten redan ritningar och förslag fĂ€rdiga.
â Torg Ă€r otroligt viktiga som offentliga platser och rum för möten och aktiviteter utomhus - det mĂ€rker man speciellt nu med coronaviruset. Det knyter en person till platsen och skapar solidaritet och en vilja till bevarande pĂ„ sikt.
â Utan att ha ett objektivt kulturmiljövĂ€rde kan en plats och en byggnad vara otroligt vĂ€rdefull för en ort. Det finns kĂ€nslor kopplade till dem, sĂ„ mycket "det hĂ€r Ă€r min hemstad-kĂ€nsla", och det Ă€r viktigt att man tĂ€nker pĂ„ i samhĂ€llsutvecklingen.
Ett promenadstrĂ„k frĂ„n Tingshustorget, vidare lĂ€ngs KisaĂ„n, upp till Skvallertorget, sedan Stora torget och tillbaka. Det tycker Anette Ănerud borde prioriteras.
Som det ser ut i dag ser hon att orten Ă€r uppdelad i kluster - separerade ifrĂ„n varandra. Med ett promenadstrĂ„k, kanske med ett historiskt tema, mellan de tre torgen och lĂ€ngs med delar av KisaĂ„n skulle tillgĂ€ngligheten öka. Hon tycker ocksĂ„ att Grönedegatan borde förlĂ€ngas, över jĂ€rnvĂ€gen, för att kopplas samman med Ăstgötagatan.
â Det skulle skapa ett pĂ€rlband av hĂ€rliga platser. Att ha en cirkulation i staden, inte bara en norr- och söderriktning som det Ă€r i dag, skulle vĂ€cka flera delar till liv. I dag har bilarna prioritet i Kisa och inte mĂ€nniskorna.
Vad Àr din slutsats efter projektet?
â MĂ„nga byggnader som har haft butiker i bottenvĂ„ningen kommer att fyllas med bostĂ€der. Om de sedan inte gĂ„r med vinst kommer de till sist att förfalla. Min slutsats Ă€r att det Ă€r troligt att flera byggnader som i dag bĂ€r Kisas identitet kommer att rivas pĂ„ sikt. Det Ă€r kommunens ansvar att skapa bra platser och möjlighet för byggnaderna att leva vidare.
Vad hÀnder med materialet nu?
â Min tanke Ă€r att lĂ€mna över det till kommunen. Förhoppningsvis kan tillrĂ€ckligt mĂ„nga personer pĂ„ viktiga positioner se potentialen i det som redan finns i Kisa och att det kan anvĂ€ndas som incitament till förĂ€ndringar pĂ„ Storgatan.
"Kommer att lĂ€mna över materialet till kommunen", berĂ€ttar arkitekten Ănerud som hoppas att hennes material kan fungera som incitament för en förbifart.
Det Àr inte för sent?
â Nej, trots att allt fler servicefunktioner försvinner vill folk bo hĂ€r. Det finns ocksĂ„ mĂ„nga hĂ€r i Kisa som engagerar sig och försöker göra allt de kan för att bevara kulturmiljön.