Vi ser dem genom bussens tonade rutor. Det Àr ett litet men samlat gÀng frÄn BonnkappÀlle.
IklÀdda sin sjaviga kostym och laddade till tÀnderna med instrument drar de igÄng sin skrammelorkester som fÄr det att spritta i benen pÄ bÄde stora och smÄ.
SchÀÀnten MÄns Triches lovar oss en intervju efter spelningen. Först ska de ladda upp inför 20 minuters ös.
Redan under inmarschen till "O hur saligt att fÄ vandra" trycker de gasen i botten. Den förblir intryckt tills ridÄn faller.
Ăs Ă€r sĂ„ledes en underdrift nĂ€r det handlar om BonnkapĂ€lle. HĂ€r handlar det snarare om en studentikos energi pimpad med energidryck. Under den dryga kvart som de stĂ„r pĂ„ scen hinner de bĂ„de spela en lĂ„t liggandes pĂ„ marken, svĂ€ra Ăstergötland sin trohet och förklara en kvinna i publiken sin trofasta kĂ€rlek.
BonnkapÀlle handlar inte enbart om musik. Att se dem upptrÀda Àr att bevittna ett marknadsgyckel, en förestÀllning dÀr aktörerna har glimten i ögat och ett leende i mungipan.
Vilken promille blÄser ni?
â Faktiskt ingenting. Vi laddade upp med en whiskypinne, alltsĂ„ polkagrisar med whiskysmak, sĂ€ger MĂ„ns.
De gillar att spela i Kindabygden. Tidigare i somras spelade de pÄ Valö och om nÄgra veckor vÀntar ytterligare en spelning. I vilket sammanhang Àr en hemlighet.
MÄns och hans mannar tÄgar ut till "When the saints go marching in".
â Nu mĂ„ste vi bege oss hem till Linköping och mjölka. Korna vĂ€ntar!