"Fina Simpe! Du var en fantastisk kollega". "Som mångårig Coop-kund skickar jag ett stort tack till Simpe som den serviceinriktade yrkesman han är". "Lycka till Simpe! Konsum blir sig inte riktigt likt utan dig!". Dessa lyckoönskningar radar upp sig på Kisabutikens Facebookssida där Lars Simonssons avsked nyligen offentliggjordes. Under fredagen, den 7 maj, gjorde han sin sista arbetsdag – och kanske beskriver lyckoönskningarna ganska bra det avtryck han har satt efter över fyra decennier i butikens tjänst.
– Ja, vad ska man säga? Det är många riktigt fina kommentarer. Det är så att man blir rörd, konstaterar Simpe och fortsätter:
– Det jag tycker är det allra roligaste är ju att möta kunden, det är det jag har trivts bäst med under alla år, så förhoppningsvis har de mött en glad och trevlig person som har lyckats att ge en bra service. Jag har nog varit en trygghet för många – både kunder och personal.
Allting började när han hade slutat årskurs nio, året var 1976, och han var på jakt efter ett sommarjobb. Konsumbutiken i Kisa erbjöd då en anställning och sedan dess har han, som han själv uttrycker det, "aldrig kommit därifrån". Under olika perioder genom årens lopp har han axlat rollen som såväl ordinarie som biträdande butikschef. På senare år har han varit säljledare och ansvarig för post/spel.
– Tanken var egentligen att jag skulle studera vidare, vid Anders Ljungstedts gymnasium, och bli målare. Samtidigt var jag ganska skoltrött där efter nian och hade väl ingen lust att åka upp till stan, så jag tänkte att jag kunde plugga sen – vid ett senare tillfälle. Sedan har tiden bara rullat på och jag ångrar inte att jag har blivit kvar. Jag är stolt över var jag är i dag, konstaterar Simonsson.
När han ombeds att lyfta fram minnen från hans 45 år långa sejour på Coop kommer han in på den flakmoppe som han, under de allra första åren, använda för att genomföra hemleveranser. Först var servicen helt gratis för kunderna men när butiken valde att sätta en prislapp på leveransen störtdök intresset och mopeden skrotades. Ett annat, mindre trevligt minne, är från julen 1998.
– Då hade vi ett rån här. Jag hade själv gått hem en kvart tidigare men det var tufft för butiken, framförallt när det senare kom fram att det var samma gäng som senare genomförde Malexander-morden. Vi bearbetade det tillsammans, vi fick krisstöd, så jag tror de flesta trots allt kom igenom det ganska bra, berättar Simonsson.
Har ni varit utsatta för något mer?
– Nej, inte direkt. Det är ju en del snattare som man instinktivt har försökt att hejda genom åren.
Simpe, som han i folkmun kallas, är 61 år gammal vilket innebär att han inte ska gå i pension. Anledningen till hans avsked är istället en flytt till Västervik, tillsammans med sambon Monica, där han har fått ett nytt jobb. Även det vid en Coop-butik.
– Jag har sökt en del jobb tidigare utan att ens få svar, och ärligt talat hade jag inte räknat med att få en ny anställning. Det känns kul att jag kan lyckas få ett nytt jobb när jag är över 60 år gammal, säger Simonsson och fortsätter:
– Samtidigt är det inte så enkelt att byta jobb när man har arbetat på en plats så länge. Här har jag tryggheten, jag känner till rutinerna och vet vad jag ska göra. När man kommer till en ny plats vet man inte riktigt vad man får, men det känns spännande och utmanande.