Februari 2018. Ingela Jonsson känner en knöl på halsen. Kanske en svullen lymfkörtel, kanske en förkylning på gång.
Men svullnaden försvinner inte och hennes sambo övertalar henne att söka vård. Först på Kisa vårdcentral som remitterar till öron-, näsa- och halskliniken i Linköping som beslutar att operera bort halsmandlarna.
– Alla värden var bra, jag kände inga symptom och röntgen visade inget, men man ska inte ha knölar på halsen.
Efter analys kommer beskedet 28 juni. Bulan är en cancertumör. En månad senare, den 23 juli inleds strålbehandlingen i Linköping. Den första av totalt 34.
– Jag var beredd på ett jävla helvete med smärta och en förlamande trötthet. Och trött är jag, men jag lever mitt liv som vanligt.
En viktig del i Ingelas liv är att springa.
– Jag är lat av naturen och springer hellre långt och långsamt än kort och snabbt.
Under årets första 169 dagar sprang hon varje dag. När tumör och halsmandlar skulle väck höll hon upp i två veckor. Därefter har det blivit fem kilometer varje dag. I ur, skur och extrem sommarvärme.
– När jag springer och timmarna efteråt mår jag som bäst. Jag pressar mig inte utan gör det för att njuta. Som sjukgymnast har jag inblick i forskning som visar att fysisk aktivitet vid behandling av cancer är positivt.
Ingela betonar att löpningen är hennes sätt att förhålla sig till behandlings- och sjukdomstiden.
– Det här funkar för mig, men jag skulle aldrig uppmana någon annan med cancer att ge sig ut och springa varje dag. Men det är viktigt att röra på sig, men jag vill inte ge någon dåligt samvete.
En människa som rör på sig mycket gör av med en hel del energi. Något som Ingela måste vara observant på eftersom strålningen kan göra det svårt med matintaget..
– Jag får inte gå ner för mycket i vikt. Inte mer än fem procent av min kroppsvikt, men jag har faktiskt gått upp två kilo. Jag äter mer även om det gör ont och maten inte smakar något.
Vad tycker din man om din dagliga löpning?– Han säger ”att än är inte den sista idioten född”, men han stöttar mig så klart och ser att jag mår bra.
När känns det motigt?– På nätterna. Jag sover relativt dåligt på grund av muntorrhet. Det gör ont när mun och svalg är kruttorrt. Då kan jag inte riktigt mota bort de jobbiga tankarna.
Ingela berättar regelbundet om sina vedermödor i en egen blogg.
– Jag tycker om att skriva och det är ett sätt för mig att bearbeta mina känslor och tankar. Jag valde direkt att vara öppen med min sjukdom och det kan också vara till stöd för andra. Många undrar också hur jag mår och ibland kan det vara jobbigt att svara samma sak många gånger. Då kan den som är intresserad läsa min blogg i stället.
Varje vardag reser Ingela från hemmet strax utanför Kisa till Linköping för att strålas.
Hon som vid årsskiftet, tillsammans med en god vän, hade anmält sig till det 43 kilometer långa upplevelseloppet Höga Kusten Trails.
På lördag är det dags. Ett fysiskt kraftprov på klipphällar och bland trädrötter i kuperad terräng vid Skuleskogens nationalpark i Ångermanland.
– Vi var inne på att skippa det hela. Men för två veckor sedan bestämde vi oss. Det här ska vi klara.
Hon har tolv timmar på sig att springa eller vandra genom Höga Kustens absoluta höjdpunkter för att nå målet.
– Jag jagar inga tider utan prestationen för mig är att stå på startlinjen.
