Syskonen Bo Svensson och Monica Johansson växte båda upp på Kvarngatan 1 och spenderade mycket tid i verkstaden strax intill. "Det var en familjär känsla i företaget", konstaterar Monica.
Tillsammans med systern Monica Johansson slår han upp porten till den röda verkstadslokalen precis vid foten av Borgarberget. På insidan, tack vare de väl bevarade inventarierna, ges en möjlighet till att göra en resa genom tiden. Här finns verktyg och maskiner, skisser och dokument från företagets över 100-åriga historia. Vissa arbetsplatser ser ut som de alltid har gjort. Kontoret likaså.
– Det är som ett levande museum. Det är ett fantastiskt kulturarv, säger Monica när hon blickar ut i verkstaden.
– Ja, det finns vissa saker som jag tänkte försöka donera till hembygdsgården, fyller Bo i.
Området vid Kvarngatan i Kisa, i anslutning till den så kallade Tallusaån, har genom historien kännetecknats av företagande och entreprenörsanda. I mitten av 1800-talet fanns här bland annat kvarn, gjuteri, bryggeri och så även en smedja med snickerifabrik. De två sistnämnda verksamheterna köptes av Bo och Monicas farfar Oskar Svensson år 1912. Köpet och den efterföljande flytten till Kisa innebar starten för det familjeföretag som än i dag, i bruset av riksväg 23/34, drivs av den tredje generationen.
– Från början tillverkades hästvagnar och plogar, ja olika lantbruksredskap, men det vi har tillverkat allra mest i företaget är pumpar av alla de slag. Matarpumpar, kolvpumpar, ringpumpar, länspumpar och så invallningspumpar som klarade av upp till 45 000 liter per minut. I dag renoverar jag mest midjor till skogsmaskiner. Det är jag en av få i landet som gör, berättar Bo.
Kisa Mekaniska Verkstad var som störst under slutet av 1950- och i början av 1960-talet. Då utökade det dåvarande pappersbruket i Kisa sin verksamhet med en fjärde pappersmaskin – något som innebar en stor mängd arbete för familjeföretaget.
– Normalt genom åren var vi mellan fem och åtta man som jobbade här, men i samband med att "pappersmaskin fyra" byggdes var vi säkert 20 stycken. Då hade vi nog knutit varenda man i Kisa, som kunde hålla i en skiftnyckel, till oss, förklarar Bo entusiastiskt.
Bo Svensson har drivit Kisa Mekaniska Verkstad i drygt 40 år. Vid ritbordet har han skapat alla möjliga konstruktioner.
Förutom att den mekaniska verkstaden även genomförde reparationer på pappersbruket genom åren har de på andra sätt stöttat det lokala näringslivet. Vid det stora ritbordet har Bo Svensson, vid flertalet tillfällen, skapat maskiner och konstruktioner till Kisaindustrin.
– Han började sin karriär redan när han var fyra år gammal. Bredvid sopkärlen i trädgården minns jag hur han byggde upp en verkstad, till farfars stora glädje såklart. Han satte bland annat en grävskopa på min trehjuling, och bytte ut styret mot en ratt, berättar Monica.
– Ja, det var egentligen alltid självklart att jag skulle ta över företaget efter min far Harry Svensson, kompletterar Bo.
Bo Svensson har förhoppningar om att en eventuell köpare ska vilja driva en verksamhet som tar vid där han själv slutar.
I dag, snart 75 år fyllda, börjar Bos kropp att säga ifrån. Då det inte finns någon efterträdare i släkten har en mäklare anlitats och fastigheten ska, efter nära 110 år i familjens ägo, säljas vidare. Byggnaderna, inklusive bostadshus, motsvarar drygt 1 500 kvadratmeter.
– Försäljningen innebär såklart en stor förändring men vi vet att vi bara blir äldre och att det är bra att vi gör saker medan vi kan. Visst är det en sorg för oss men det är också ett stort kulturarv och en massa kompetens som försvinner. Den här verksamheten handlar mycket om att ta tillvara på och reparera saker och ting. Det ligger i tiden, men det är en kunskap som få har numera, konstaterar Monica.
Verkstadslokalen är i princip en minnesbild från en svunnen tid. Många av arbetsplatserna har bevarats så som de lämnades av medarbetarna.
Bo önskar, i den bästa av världar, att en eventuell köpare av fastigheten till viss del kan ta vid där han slutar.
– Det får ta den tid det tar att hitta en köpare, och jag driver företaget fram till dess, men det vore jätteroligt om det fanns någon som kunde ta över och driva en verksamhet som tangerar det jag håller på med. Jag har oerhört mycket maskiner i verkstaden och även i ett före detta gjuteri, som också är ombyggd till verkstad, så om köparen är intresserad av dem är jag öppen för affärer.
– Jag kan också tänka mig att ge stöd och hjälp till en början. Det vore roligt att föra kunskapen vidare, fortsätter företagaren.
För att bevara alla minnen och den historia som finns inom verkstadens fyra väggar funderar syskonen på att använda pennans kraft.
– Vi har två duktiga skribenter i familjen och vi har pratat om att vi vill lyfta det här företaget, vad som har hänt, hur det var och hur samhällsutvecklingen såg ut. Får vi bara ha hälsan kvar tänker vi göra det, konstaterar Monica.
Kisaföretaget har genom året tillverkat och sålt mängder av pumpar. Här är två reklamblad.
