Tillsammans med sambon Beatrice hyr han nu en stuga vid Hägerstad utanför Rimforsa. "Vi har sjötomt och skogen är precis intill, det är superfint", berättar han.
Dalen och kullarna, som för bara ett drygt år sedan var vita av sparad snö, känns aningen öde en vardagmorgon i december pandemiåret 2020. En ensam lampa lyser upp den forna skiduthyrningen – i ett av fönstren spanar polarhunden Kudo nyfiket när vi närmar oss lokalen. På insidan, vid en bärbar dator ur vars högtalare musik från artisten Petter flödar, sitter hans husse. Den nyinköpta skrivaren ska installeras. Kontrakt ska skrivas ut för att sedan undertecknas.
– Från september fram till nu ungefär måste jag alltid avsätta rätt mycket tid för att signa kontrakt med sponsorer och partners inför året som kommer. Det är en viktig del, annars går cyklingen inte runt. Ekonomin är ganska tajt så är man ute efter pengar är nog inte det här rätt sport, det är annat som lockar, konstaterar Oscar när vi, på varsin stol vid skiduthyrningens receptionsdisk, slår oss ned för en längre intervju.
Hur hamnade då en professionell mountainbikeutövare i lilla Kisa, som ägare till en anrik skidanläggning? Vi tar det, för enkelhetens skull, från början. Som femåring, under uppväxten i småländska småstaden Tranås, satte han sig på en cross för allra första gången. Det var där som kärleken till det extrema idrottsutövandet, adrenalinkickarna och farten tog sin början. Under de efterföljande tolv åren utgjorde sporten en stor del av hans liv.
– Jag tävlade aktivt inom crossen tills jag var 17 år men det kantades av mycket skador och benbrott. Det är också en pengasport, man behöver en stor budget för att kunna vara med där i toppen, och det var svårt att tävla mot de som kom till tävlingarna med stora team. Det gjorde att jag tröttnade till sist.
Med en far som i yngre år tävlat professionellt i så kallat "road racing", en motorcykelsport som körs på asfaltsbelagda gp-banor, var idrotten något naturligt i Oscars föräldrahem. I garaget stod en mountainbikecykel. En cykel som han, med inspiration från flera kompisar, till slut lånade. Detta var början på den karriär han fortfarande ägnar sig åt.
– Ganska snart därefter var jag med på en Sverige-cup i Huskvarna. Det gick ganska bra - en tränare som hade hand om cykelgymnasiet i Vansbro fick upp ögonen för mig. Han ville att jag skulle börja där, och så blev det också.
– När jag var med på min första stora Europa-cup, jag tror jag var 18 år, insåg jag verkligen att det var det här jag ville göra - att jag ville satsa 110 procent. Det var en stor festival med typ 30 tusen åskådare och det var lite svårt att förstå hur stor sporten faktiskt var där, i jämfört med hemma i Sverige.
Först var det cross men i tonåren fick Oscar Härnström upp ögonen för mountainbike. I åtta år har han tävlat professionellt.
Sedan 2009, då gymnasiestudierna tog slut, har han fortsatt att tävla i Europa. För åtta år sedan kunde han kalla sig professionell, han fick pengar istället för material från sponsorer, och satsningen tog fart på allvar. 2015 var året då allt skulle stämma, han hade klättrat på världsrankingen och topplaceringarna i världscupen låg inom räckhåll.
– Jag hade en perfekt set-up, bra sponsorer och vi la varenda krona på cyklingen. Det gick nästan för lätt i början, jag kände mig som mitt bästa jag, men så blev det en krasch 100 meter innan mållinjen. Det var skit.
Sedan dess har han ändrat sitt fokus. Nu, och under de senaste fyra åren som bosatt i Åre, har han deltagit i olika typer av uppvisningstävlingar - mer extrema, med större hopp och ibland i stadsmiljöer. Med det har hans sociala medier vuxit, något som i dag är en stor del i samarbetet med sponsorer. Köpet av Tolvmannabacken gynnar hans "nya" satsning.
– Jag har de bästa förutsättningarna någonsin här. Jag kan förverkliga mina drömträningsbanor, anordna egna event och utvecklas på ett sätt som inte är möjligt annars, förklarar Oscar och fortsätter:
– Det har varit en dröm att kunna ha ett eget ställe ända sedan man grävde hopp och fantiserade i sandlådan.
I köpet av Tolvmannabacken ingick två av anläggningens liftar. "Jag hoppas kunna öppna lite smått till våren", berättar Härnström.
Just nu gör han sig hemmastadd, tillsammans med sambon Beatrice, i en stuga nära Hägerstad. Till våren hoppas han kunna öppna deras anläggning Kisa MTB Park med en handfull nybyggda banor.
Vad kommer parken att betyda för Kinda?
– Väldigt mycket tror jag. Vi har stora visioner och på några år kan det bli väldigt bra. Förhoppningsvis kommer det cyklister från hela Sverige och vi vill kunna ha öppet så mycket som möjligt, svarar Oscar och avslutar:
– På sikt har vi även planer på att öppna restaurangen och bed & breakfast så det kommer nog göra avtryck.