Två energiska hundar, en labrador och en schäfer, försöker tränga sig ut genom ytterdörren när Miranda Jeborn gläntar på den. Vårt besök tycks vara mer än välkommet baserat på de viftande, glada svansarna.
Miranda visar vägen genom det rymliga köket, där mattan ligger i en hög efter en löptur av hundarna, och in i vardagsrummet. Vi sätter oss ned vid matbordet och hundarna lugnar sig snart, lägger sig på golvet.
– Mitt hundintresse började redan när jag var två år, berättar Miranda, som i dag är 22.
Hon slänger en blick på hundarna på golvet och fortsätter sedan:
– Min mormor och morfar skaffade då en golden retriever-valp och vi spenderade väldigt mycket tid ute hos dem så jag och den här hunden blev bästa vänner.
Ett leende sprider sig över hennes ansikte.
– Som barn trodde jag att det fanns hemlösa hundar i Sverige så i flera år sedan gick jag runt med ett koppel och var alltid redo att fånga min första hund. Jag tjatade och tjatade och tjatade om att få en hund.
Nio år gammal blev drömmen verklighet.
– Då började jag med hundar på allvar, men det har alltid varit ett väldigt stort intresse för mig. Det känns som att livet är lite roligare när man har någon som får en att gå på tårna. När jag tänker på vad det är som jag tycker är kul med hundar så är det att de är så villkorslösa och ger så mycket tillbaka.
Att se glädjen i deras ögon när man jobbar tillsammans är värt mycket, enligt Miranda.
– När man är ute på banan och tränar och de tittar upp på en med så mycket kärlek och lycka i ögonen, då känns det verkligen som att man gör rätt grej. Det är nog därför som det här har vuxit inuti mig.
Bäst är att jobba med "problemhundar".
– Jag har alltid haft en grej för problemhundar. Jag insåg tidigt att det är många hundar som avlivas på grund av att de har problem. Det har lett till att jag har varit lite mer intresserad av att ta mig an de hundarna som har minst chans att överleva.
Miranda tillägger:
– Nästan alla hundar som jag har haft har varit på avlivningslistor, förutom schäfern som jag har idag. Genom en stabil miljö, regler och försiktighet kan stora problem försvinna. Det går oftast att vända på hundarna och få dem stabila med lite tid.
I dag läser hon till hundfysioterapeut.
– Där jobbar vi mycket med olika rehabmetoder. Jag tycker att det är väldigt spännande för man får lära sig otroligt mycket om hundens anatomi.
Vad var det som lockade med utbildningen?
– Många av mina hundar har haft skador och jag har också märkt att många problemhundar har ont någonstans. Jag tänker att det kan vara bra att jag, som ändå tycker att det är väldigt kul att jobba med hundar som har problem, får lära mig hur fysisk smärta kan påverka hunden och skapa problembeteenden som egentligen är enkla att lösa med rätt behandling.
Miranda tillägger:
– När vi människor skadar oss så är det viktigt att få igång leden och gå igenom rehab. Det är lika viktigt för en hund.
I höst väntar ytterligare en utbildning, som kommer att ge Miranda flera nya titlar – hundpsykolog, hundinstruktör, hunddagisföreståndare, hundtränare och hundproblemsutredare.
– Jag har alltid varit intresserad av psyket, inte bara hos hundar utan även hos människor. Det finns så många hundar som har problem i dag. Jag vill förstå mig på det mer. Min dröm är att få jobba med både hundsport, det fysiska och den mentala biten hos hundar. Det skulle vara det bästa någonsin.