"Vissa tycker det är jättecharmigt när spelplanerna är lite slitna och andra vill att det ska se ut som nytt. Själv gör jag en bedömning för varje spel", säger Per-Åke.
När vi ska besöka lokalen på Torggatan i Kisa, som ägs av Kindahus, är fönstren täckta av brunt papper. Utifrån gatan går det inte att skymta vad som gömmer sig där inne.
Men vi blir snart insläppta av Per-Åke Olsson, lokalens nya hyresgäst, och ett rum fullt av gamla flipperspel uppenbarar sig. Det visar sig att Kisa snart kommer att bli med ett nytt "nostalgimuseum".
– Jag tycker om gamla grejer, framför allt gammal teknik, skrattar Per-Åke menande.
Vi slår oss ned i en svart soffa, med utsikt över lokalen och alla gamla spel.
– Från början var det båtar som var min hobby, men så började jag jobba med att renovera träbåtar för sju-åtta år sedan och då behövde jag en ny hobby, konstaterar han, fortsätter:
– För fyra-fem år sedan skaffade jag därför mitt första flipperspel. Nu äger jag nog närmare 40, i alla fall.
Berätta, varför gör du verksamhet av hobbyn?
– Först och främst för att jag började bli lite trångbodd hemma. Jag hade visserligen ett rum på närmare 45 kvadratmeter, men där fick jag ju bara in 13–14 spel, skrattar Per-Åke.
Sitt första flipperspel köpte Per-Åke för fyra-fem år sedan, när han kände att det var dags att upptäcka en ny hobby. Nu äger han närmare 40 olika spel.
Han vill dessutom öka intresset för de äldre, elektromekaniska spelen. I sin samling har han spel från 1958 till slutet av 1970-talet.
– Det största intresset, både i Sverige och världen, finns för de nyare spelen. Jag vill visa folk den här sidan också, med spel från längre tillbaka i tiden.
Tanken är att besökare ska kunna "spela sig igenom historien". Förutom att spela de gamla spelen kommer kunder även kunna lämna in sina gamla flipperspel för renovering eller lagning. Vid efterfrågan kommer lokalen även att hyras ut för barnkalas och "after works".
"Jag kommer fokusera på det som jag tycker är roligt, den elektromekaniska eran", säger Per-Åke.
Och vad är förhoppningen med verksamheten?
– Att jag ska kunna betala lokalen. Just nu plockar jag ju pengar ur egen ficka. För mig är det här en hobby fortfarande och en hobby får kosta pengar, men tanken är ändå att jag ska kunna dra runt den och att lokalen blir betald. Men det finns ingen intention att bli rik på det här, utan det ska förbli en hobby.
Spelen i lokalen skiljer i pris. I Per-Åkes samling finns spel från allt mellan 2 500 kronor och upp till 15 000.
– Just de här elektromekaniska flipperspelen tycker jag ändå står ganska lågt i pris. Kliver man över till de nyare, helt elektroniska spelen, som jag inte är intresserad av, då kostar de från 15 000 och uppåt. Det finns nytillverkade spel i dag som kostar över 100 000.
"Jag tycker det är roligt att jobba med händerna och göra någonting", säger Per-Åke.
Det känns som att du hittat en unik hobby, varför just flipperspel?
– Det är roligt att få aktivera hjärnan och sedan lösa ett problem med händerna. Då mår jag bra. Det är samma sak med båtar också. Jag tycker det är roligare att laga och fixa både båtar och flipperspel än att åka båt eller spela spelen.
Varifrån kommer din händiga sida?
– Från både pappa och farfar, tror jag. Pappa har alltid varit en sådan som har fixat och donat med grejer. När jag var liten byggde han leksaker. Farfar gjorde sina egna verktyg, som bandsågar och svarvar.
Vad hade du gjort om du inte hade upptäckt din händiga sida, tror du?
– Jag vet inte, jag har ingen aning. Jag hade aldrig kunnat ha ett jobb där jag måste sitta vid ett skrivbord en hel dag. Det fixar inte jag. I alla jobb som jag har haft har jag behövt vara lite kreativ och påhittig.
Per-Åke konstaterar leende:
– Det är sådant som jag alltid har sökt mig till.
"Jag jobbar bäst när jag har lite för mycket att göra. Lite press ska man ha", säger Per-Åke, som har en heltidstjänst vid sidan om den nya verksamheten.