Den 18 juli på kvällen fick polisen in en anmälan om en viltolycka utanför Frössvik. Bilen har kolliderat med en dovhjort. Det blev inga skador på vare sig bilen eller föraren. Samma dag krockar en bil med ett vildsvin på länsväg 614. Ingen skada skedde på personerna eller på bilen. Även den 19 juli skedde en olycka med ett rådjur. Spårbunden trafik kolliderade med djuret vid Slätmon.
– Om man kör på vilt har man en skyldighet att anmäla det till polisen. De här brotten anmäls för att det finns ett intresse att anmäla. Om man ska ha ut försäkring på bilen så måste man ha gjort en polisanmälan för att kunna få pengar från försäkringen, säger Angelica Israelsson Silfver, polisens presstalesperson.
Om man har råkat ut för en viltolycka ska man ringa till polisen och göra en polisanmälan. Det är viktigt att man markerar platsen där krocken varit och placerar ut en varningstriangel. Även om djuret inte är synbart skadat eller död ska platsen markeras ut.
Kan man äta djuret som blivit påkört?
– Traditionellt sett så äter man inte djuren som har dött på vägen men rent teoretiskt går det. Det är lite tabu att göra det. Det finns de som gör grejer med djuren. Jag hade kanske ätit om jag vet att djuret inte är skadat, säger Carl-Johan Monell, jägare och körskollärare.
Carl-Johan Monell menar att om man tar hand om djuret direkt kan man äta djuret men att problemet är att djuren ligger vid vägkanten för länge.
– Det kan ta ett tag innan markägaren kan ta hand om det.
En som utnyttjar så kallade roadkills är Sven-Olof Nestor.
– Jag har använt mig av grävling. Jag tar fettet från grävlingen och blandar med bivax så blir det lädersmörja. Det händer att folk ringer när de har sett en död grävling så jag kan åka dit.
Att äta grävlingarna eller andra roadkills gör Sven-Olof inte.
– Jag har inte tagit det steget längre.
Lena Jansson jobbar som länsansvarig jägare på nationella viltskyddsrådet och är eftersöksjägare.
Vad gör en eftersöksjägare?
– Vi letar rätt på djuret. Olyckan ska vara anmäld till polisen. Polisen ringer en kontaktperson som gör en koll och kallar på en eftersöksjägare. Vi letar efter spår från djuret som har blivit påkört som hunden kan spåra efter, säger Lena Jansson.
När djuret är hittat avgör eftersöksjägaren om djuret ska avlidas eller inte. När djuret är dött är det jakträttshavaren som får ta viltet, död eller levande. Ibland släpas djuret tillbaka i naturen så att den blir uppäten av andra.
Eftersöksjägaren är ofta snabbt på plats. När polisens samtal kommer försöker eftersöksjägarna vara så snabba som möjligt.
– Vi har våra gevär inlåsta, måste ha rätt kläder och hunden. Vi åker så fort vi kan, speciellt om djuret är lidande, säger Lena Jansson.
Det svåraste med att vara eftersöksjägare är att få rätt uppgifter tycker Lena Jansson.
– Det är väldigt viktigt att platsen är utmärkt. Annars kan vi gå flera kilometer åt fel håll. Eftersök kan variera och inget eftersök är den andra lik.
Kan man äta djuret som har blivit påkört?
– Det är lite olika. Man kan äta delar av djuret men ofta inte hela djuret. Det beror på hur kraftig kollision är. Det går att ta ett lår eller framben men oftast inte hela. Krockar man med ett rådjur i hög hastighet så är djuret oätligt. De är ofta sönderslagna, avslutar Lena Jansson.