Emma Lilja och Tommy Johansson har svårt att sätta fingret på anledningen bakom den ökade nedskräpningen. "Det kanske är en ovisshet kring sorteringen och i vissa fall ren lathet", resonerar Johansson.
Som driftledare på kommunens renhållnings- och avfallsavdelning är han frustrerad över utvecklingen. Tillsammans med miljö- och hälsoskyddsinspektören Emma Lilja visar han upp en ögonblicksbild vid återvinningsstationen i närheten av Leoparden i Kisa. Trots att containrarna inte är fulla, och att kommunens personal städade så sent som dagen innan, har sopor redan börjat att hopa sig på marken runt omkring. Där ligger plastflaskor, skor och kartonger. Mycket av soporna går med enkelhet att få ner i containrarna.
– Tidigare åkte vi ut och såg till de här stationerna någon gång i veckan. Nu är vi tvungna att åka ut och städa tre gånger i veckan. Vi har svårt att sätta fingret på anledningen bakom ökningen. Av de sopor vi städar upp kan vi inte peka ut ett visst klientel – det är väldigt blandat, förklarar Johansson innan Lilja fyller i:
– Nedskräpning är straffbart enligt miljöbalken så när vi ser att det har skett dumpning av sopor så polisanmäler vi. Det kommer ut mycket ämnen i miljön som inte ska vara där. Plast till exempel – det tar lång tid för naturen att bryta ned.
Stationerna ägs och drivs av företaget FTI (Förpacknings- & tidningsinsamlingen). Företaget städar kontinuerligt vid containrarna i Kinda men när det gäller sopor som hör hemma vid avfallsanläggningen Adlerskog utanför Kisa är det egentligen kommunens ansvar. Det är den här typen av sopor som, enligt Johansson, har ökat mest:
– Förut blåste det ut mycket tidningar, wellpapp, plast och sånt ur containrarna och det ska FTI ta hand om, men det vi ser nu är att de här stationerna har blivit avlämningsställen för bland annat hushållssopor, matavfall och ensilageplast, och det är kommunalt avfall.
Allt mer verksamhetsavfall dumpas vid återvinningsstationerna. Enligt Emma Lilja försöker kommunens miljöavdelning att kontrollera hur företagen i kommunen gör sig av med avfallet.
Kan det vara informationen till medborgarna som brister?
– Vi har gjort vad vi kan. Vi har, vid återvinningsstationerna, skyltar på tre olika språk. Det finns information och kontaktuppgifter och på kommunens sida finns en sorteringsguide. Tyvärr ser vi inte att det hjälper, svarar Johansson.
Har mängden skräp, överlag, ökat under pandemin?
– Under förra året hade vi en jätteökning i våra flöden vid avfallsanläggningen, en ökning som vi kunde koppla till att folk var hemma mer. Det är möjligt att även den ökade nedskräpningen kan ha en viss koppling till pandemin.
FTI:s regionchef Magnus Sandström tror att informationen är en nyckel till lösningen mot nedskräpning. Vid återvinningsstationen vid Leoparden finns information på svenska, somaliska och arabiska.
Magnus Sandström, FTI:s regionchef i Östergötland, är mer säker på pandemikopplingen. Enligt honom har mängden förpackningar, under den här perioden, ökat markant i hela Sverige – så även den nedskräpning som Kinda kommun vittnar om.
– Fler har haft tid att gå igenom sina förråd och vindar och det tråkiga är att många inte har orkat att masa iväg till de kommunala återvinningscentralerna. Det är smidigare att lämna sin gamla tv vid närmsta återvinningsstation, och då blir vi och i viss mån även kommunen lidande. I Kinda är vi tacksamma att kommunen är behjälplig med städningen, förklarar Sandström och fortsätter:
– Ökningen har varit extrem sedan vi förändrade våra beteenden, så vi hittar ingen annan koppling än till pandemin.
Regionchefen delar upp nedskräpningsproblematiken i tre kategorier.
– Dels har vi integrationen där vi är ganska dåliga på att berätta hur systemen fungerar i Sverige. De som inte kan språket gör inte det här av ovilja utan på grund av okunskap. Det måste vi se över och förbättra, konstaterar han och fortsätter:
– Sedan har vi företag och verksamheter som ser ett ekonomiskt incitament i att nyttja återvinningsstationer istället för att betala för avfallet på återvinningscentralerna. Till sist har vi alla oss andra, som kan språket, men som gör det av lathet.
Återvinningsstationerna är endast till för hushållens plast-, pappers- och metallförpackningar samt tidningar.
Hur ska man komma åt problematiken?
– Det är svårt att säga. Information är en viktig del av lösningen, att vi berättar hur det ser ut och fungerar. Jag tror inte att det är så många som vet vad nedskräpningen får för konsekvenser, svarar Sandström och förtydligar sedan:
– Vi driver återvinningsstationerna i uppdrag av producenterna, dagligvaruhandeln bland annat, och för varje mjölkpaket som köps går några ören till det här systemet. Ju mer det skräpas ned ju mer måste vi städa och då blir mjölkpaketen dyrare.
Även för kommunen innebär nedskräpningen ökade kostnader.
– Det handlar om mellan 1 500 och 2 000 kronor i veckan som vi lägger på det här just nu. Det blir ganska stora kostnader på sikt och det är skattepengar det handlar om, konstaterar Tommy Johansson.