â Jag rĂ„r inte för det, det kĂ€nns sĂ„ skönt att sĂ€tta sig i vĂ€vstolen och skapa nĂ„got, sĂ€ger hon och plockar fram en handfull fĂ€rdigvĂ€vda trasmattor som stĂ„r gömda bakom vardagsrumsskĂ„pet.
Det Àr julklappar, födelsedagspresenter, och helt vanliga gÄvor till barnbarn och barnbarnsbarn.
Trasmattorna skapar hon av uttjÀnta lakan och pÄslakan. Barnbarn och barnbarnsbarn vill ofta ha sina namn pÄ mattorna, men ibland hÀnder det att de vill ha favoritfotbollslaget, och de fÄr sjÀlvklart bestÀmma fÀrger sjÀlva.
NÄgra mönster behövs inte för Elsie Svensson.
â Jag ritar inte pĂ„ papper, men jag tĂ€nker, sĂ€ger hon, och ler.
Vardagsrumsbordet stÄr pÄ en trasmatta som gÄr i grönt och rött, och pÄ vÀggarna hÀnger broderier i ramar. Innan pensionen gick hon kurser i porslinsmÄlning och i skÄpen stÄr bÄde tallrikar och dessertfat, handmÄlade jultomtar och stenar. En och annan mÄlad tallrik har ocksÄ fÄtt plats pÄ vÀggarna.
Hon Àr uppvÀxt i Eksjöhult och var lÀnge "bondekÀring", som hon kallar det, och det Àr ingenting hon saknar.
â En fick ju göra allt, mjölka morgon och kvĂ€ll och fara pĂ„ Ă„ker och Ă€ng. Det var ju tvunget att göras, sen var det inte mer med det, berĂ€ttar hon.
Till barnen stickade hon lÄngkalsonger, sydde kappor och kostymer. Hon har virkat varsitt sÀngöverkast i modell dubbelsÀng, till vart och ett av sina fyra barn. Fram tills för nÄgra Är sedan gick hon till KindagÄrd och vÀvde tillsammans med nÄgra bekanta.
â Varje mĂ„ndag gick vi och vĂ€vde, vi kunde vara upp mot 30 stycken, det var trevligt, berĂ€ttar hon.
Nu vÀver hon ungefÀr en timme Ät gÄngen, och det blir ungefÀr tvÄ decimeter matta per gÄng.
â Det beror pĂ„ hur krĂ„ngligt det Ă€r, skrattar hon.
Hon tror att mÄnga unga idag gÄr miste om njutningen i hantverket.
â De gĂ„r miste om allt! De har inte tid idag. De vet inte att det Ă€r sĂ„ roligt med handarbete, att fĂ„ skapa nĂ„gonting sjĂ€lv. Det hjĂ€lps inte, det Ă€r en sĂ„ skön kĂ€nsla, sĂ€ger hon.
NÀr vi besöker Elsie Svensson Àr vÀvstolen tom och redo för nÀsta projekt. TvÄ barnbarnsbarn som bor i Tyskland ska fÄ varsin matta.
â Men det Ă€r inte förrĂ€n nĂ€sta Ă„r, sĂ€ger hon.
Tröttnar du aldrig?
â Nej du, jag tröttnar aldrig. Det kan inte hjĂ€lpas, skrattar hon.
Jag undrar hur mÄnga trasmattor det har blivit genom Ären.
â KĂ€ra tiders, det vet jag inte. Det rĂ€cker nog inte med 100...