– Jag har identifierat mig som socialist så länge jag kan minnas. Då pratar vi lågstadiet.
Med flera släktingar på vänsterkanten kan man ana var Erik Andersson fått sin politiska färg ifrån. När 36-åringen själv ska beskriva roten till sin ideologiska övertygelse tar han till s-ordet.
– Det handlar om solidaritet, att förstå att människor inte har samma förutsättningar. Då måste samhället byggas på ett sätt där vi tar hand om varandra.
Själv har han tagit en aktiv roll i det bygget de senaste fem åren. Efter ett antal nedläggningar som han tyckte var "helt galna" tog han steget in i den lokala politiken. Förra valet äntrade han Kindas kommunfullmäktige som tredjenamn på listan. I år står han högst upp.
En av nedläggningarna som aktiverade Erik Andersson politiskt var den av kaféet på Kindagård. Där kunde äldre regelbundet samlas för att umgås. Något han skulle vilja se igen.
– Det är bättre att arbeta förebyggande så att människor mår bra. Inget är så nedbrytande som att sitta ensam i sin lägenhet och äta mat ur plastförpackningar.
Han fortsätter:
– Vi skulle vilja tillsätta en professionell resurs som har i uppdrag att arbeta hälsofrämjande. Så att äldre har möjlighet att träffas. Det kan vara att man väver, spelar bingo, går gemensamma promenader.
Måste kommunen ordna det, äldre kan väl komma överens själva om att ses på kafé?
– Vi vinner som kommun på att ha välmående medborgare. Ska man lägga över det på den ideella sektorn blir det inte samma stabilitet, utan beroende av enskilda eldsjälar.
Kan det inte bli toppstyrt om kommunen ska hålla i det?
– Så ser jag det inte framför mig, utan det ska vara en person som har ansvar för att hålla ihop det. Sen måste vederbörande naturligtvis vara lyhörd.
I frågan om bemanningen i äldreomsorgen anser vänster-kandidaten att problemet bottnar i bristen på pengar i välfärden, och att det behöver tillföras mer. Främst för att öka antalet anställda, men även för att höja lönerna om det behövs.
Riskerar inte kostnaderna för kommunen då att skena med allt fler äldre och sjuka?
– Framförallt måste vi koncentrera oss på kärnverksamheten. När kommuner gör bort sig är det ofta i idiotprojekt.
– Men rent krasst: sen man började sänka skatten under 90-talskrisen så tar man ut en betydande mindre andel i skatter idag än vad man gjorde för 30 år sen. Det dränerar möjligheten att bedriva vård och omsorg. Vi tycker att vi tillsammans ska betala mer skatt.
Behöver vi inte anpassa våra förväntningar på det allmänna när demografin förändras, exempelvis när det kommer till pensionsålder?
– Egentligen inte i det fallet. Det är viktigt att förstå att ett arbetsliv sliter väldigt olika.
Erik Andersson menar att människor som kommit till Sverige de senaste åren har räddat äldreomsorgen. Med mer stöd tror han att fler i denna grupp och de som står långt ifrån arbetsmarknaden skulle kunna komma i arbete.
– Hör man högersidan så handlar det hela tiden om att straffa dem. Jag tror att de behöver mer hjälp.
Vad gör dig övertygad om att det är mer hjälp som krävs?
– Vi har haft möte med nysvenska grupper i partiet, och det enda de pratar om är att de vill jobba.
Varför får dessa personer inte jobb enligt dig?
– Det är språket. Och då är frågan: hur lär man sig det? Jag tror att det är genom praktik, kanske i kombination med studier. Men att bara sitta på SFI år ut och år in tror jag inte löser det.