Citatet formulerar han medan blicken vandrar över trädtopparna, hustaken och kyrktornet. Efter en kort morgonpromenad slår vi oss nämligen ned på toppen av Borgarberget - fornborgen mitt i Kisa som kan ha gett orten dess namn.
– Kisas betydelse är förmodligen "liten hög kulle" och Borgarberget ligger mitt i det geografiska centrum som kom att bli Kisa by, eller Kisa samhälle, med målet en gång i tiden att växa till en stad. Framtidstron var stark i samband med järnvägens tillkomst i början av 1900-talet. Nu blev det ju aldrig någon stad men Kisa utvecklades ändå till ett municipalsamhälle med eget styre ända fram till 1950-talets början, berättar Carlsson.
Han fortsätter, innan vi övergår till intervjuns faktiska huvudämne, att lyfta viktiga hållpunkter i Kisas historiska utveckling. Han pratar om vägnätets och järnvägens utbyggnad, om krigståg som härjat och om regionala och statliga serviceställen som fått sitt säte på orten. Tingsplatsen flyttades hit från Tjärstad på 1660-talet, ett länslasarett upprättades i slutet av 1800-talet och allt från Lantmäteriet till Polismyndigheten har under åren haft omfattande verksamheter här. När det gäller näringslivet nämner han grundandet av bland annat pappersbruket, Kindasågen och Eklunds kappfabrik. Den här progressiva utvecklingen pågick, enligt Jerker Carlsson, fram till 1970-talet. Där tog det stopp.
– Därefter tog vad jag kallar "urvattningen av Kisa" vid, förklarar han och utvecklar vidare:
– Mycket av servicen försvann, statliga och regionala styrningarna flyttades till Linköping och lasarettet degraderades till vårdcentral - och sedan har det bara fortsatt. Jag tycker att polisen, som numera har sitt kontor öppet två timmar i vecka, är ett jättebra exempel. I dag har vi inte en enda privat tandläkare. Om man går tillbaka i tiden var också företagsledare och chefer på olika nivåer ofta bosatta på orten, så är det inte på samma sätt i dag.
För att vända vindarna ser Carlsson en särskilt väsentlig nyckel - att den så länge diskuterade förbifarten blir verklighet.
– Det är faktiskt personer som har kommit till Kisa utifrån som verkligen talat om och gjort det klart för mig hur utvecklingsbar den här kommundelen är. Jag tror på en framtid för Kisa, det är en kulturort och en unik miljö som aldrig kan uppstå någon annanstans, konstaterar han och fortsätter:
– Förbifarten skulle göra det möjligt att hitta nya områden för bebyggelse, man skulle kunna förtäta samhället längs Storgatan och det skulle gå att bo i Sveahuset och Eriksborg. I dag är det ingen som vill bygga nytt med tanke på trafiken och de risker som finns. Det är också svårt att bedriva affärsverksamhet.
Skulle förbifarten automatiskt leda till ökad inflyttning?
– Det tror jag, med tanke på den unika miljö som finns i Kisa centrum och de låga boendekostnaderna. Sedan har det här året visat att det kanske inte är så naturligt att åka in till kontoret varje dag. Då skulle pendlingsavståndet inte vara ett problem.
Carlsson anser att Kindas kommunledning bör sätta ned foten, förespråka en förbifart och tala om för Trafikverket att de är beredda att satsa ett x-antal miljoner i projektet. Ett liknande ställningstagande har gjorts tidigare.
– Det Kisa kommun gjorde 1896, att de gick in med 150 000 kronor i ett aktiekapital på 1,8 miljoner för att få till järnvägen, borde man göra även i dag - för att få till en förbifart med bra anslutningar till Åtvidabergs- och Eksjövägarna.
Hur ska det göras i ett ekonomiskt tufft läge?
– Om man tror på en framtid får man väl göra som företagen och låna pengarna.
Förutom förbifarten föreslår Carlsson ytterligare åtgärder. Bland annat anser han att det nuvarande kommunhuset bör göras om till bostäder där verksamheten istället flyttas till Danbomsgården och bildar ett "administrativt centrum" tillsammans med ett framtida vårdcentrum och den övriga kommunadministrationen vid gamla Stjärneboskolan.
– I samma andetag tar jag med Horn- och Hycklingeområdet. Där måste vi få till bra bussförbindelser med Vimmerby, och vägen söderut måste förbättras så att vi kan köra 100 även där, fortsätter Carlsson och avslutar sedan:
– Rimforsa är bevisligen en bra bostadsort men Kisa, Horn och Hycklinge har också den potentialen. I dessa orter är det däremot inte hävd att man pendlar till eller handlar i Linköping.