Kursen Hannah gick i Vimmerby tog ungefär åtta månader. "Jag tror att det är en rätt så bra kurs, man har fått se mycket olika hundar."
En brant grusväg leder fram till den röda villan i skogen utanför Kisa. Här bor Hannah Andersson, 22, med sin sambo och deras djur. Men huset är mer än bara bostad. Ett par dagar i veckan fungerar det också som frisörsalong för hundar. Hon kan även klippa katter och smådjur, men hundar är ändå vanligast.
Hur fick du idén?
– Jag gick djursjukvård på gymnasiet och så skulle vi ha praktik. Och jag visste inte var jag skulle vara, för jag ville inte pendla för långt.
Då fick hon höra om en hundfrisering i Vimmerby. Det var något nytt, men en praktikplats behövde hon, så det var bara att köra. Den första kontakten med yrket blev dock inte helt klockren.
– Jag fick ju inte göra nånting! Och det förstår man ju att man som praktikant kan skada hundarna och allt möjligt. Så det jag gjorde hela dagarna vara att sopa hår.
Men hon ville jobba med djur, så mycket visste hon. Samtidigt verkade ursprungsplanen alltmer orealistisk.
– Jag är lite för blödig när det gäller djuren. Så fort det är nånting så håller jag på att svimma, så det funkade inte jättebra med djursjukvården.
Det fick bli hundfrisering till slut ändå. Efter en kurs med 500 praktiktimmar var hon diplomerad och klar. Den egna verksamheten drog hon igång i somras.
Under intervjuns gång blir Frasse bara tjusigare och tjusigare. Det vanligaste är att Hannah klipper just hundar, men hon kan även klippa katter, och kör dessutom kloklippning på smådjur som marsvin och kaniner.
– Det har faktiskt gått förvånansvärt bra. Jag räknade inte alls med att det skulle bli så här mycket direkt. Nu har det väl varit ett litet uppehåll över vintern, men så är det ju överallt i stort sett, säger Hannah och tillägger:
– Men innan har det ju gått väldigt bra, jag har nästan haft fullt hela veckorna.
Det ungefär fyra hundar per dag, fem-sex dagar i veckan, som hon skulle behöva för att kunna ägna sig åt salongen på heltid. I dagsläget arbetar hon även tre dagar i veckan på den lokala skoaffären. En trevlig omväxling för att få träffa lite människor ibland också.
– Det blir lite ensamt i skogen annars.
"Jag tyckte att det var fruktansvärt tråkigt", säger Hannah med ett skratt när hon beskriver sin första praktik på en hundfrisering. Då fick hon bara sopa hår och bada djuren. Nu får hon göra allt.
Men att ha hundfriseringen hemma tycker hon ändå är den bästa lösningen just nu. För även om det ser lovande ut hittills så vet hon ännu inte om konceptet kommer att hålla långsiktigt.
– Klart det hade varit smidigare för alla om man var inne i Kisa, men då får man också räkna med dyrare lokalhyror. Och speciellt om jag nu inte vet hur det kommer att funka, om det ens kommer att gå, då sitter jag där med en lokal som jag kanske byggt om och sådär. Då är det skönare att köra såhär.
En nöjd Gunilla Sundelin hämtar upp sin Frasse.
