Kaj brinner för en ovanlig hobby

För Kisabon Kaj Jonsson har modellflygplanen varit en självklar del av livet sedan barnsben. "Det är, och har alltid varit, en lite udda hobby", säger entusiasten.

Totalt har han tillverkat omkring 40 modellflygplan. Här är en av de exemplar han har kvar, med en vingbredd på två meter och 30 centimeter.

Totalt har han tillverkat omkring 40 modellflygplan. Här är en av de exemplar han har kvar, med en vingbredd på två meter och 30 centimeter.

Foto: Dennis Petersson

KISA2019-04-25 12:20

Inne i det lilla garaget, precis intill bostadshuset på Mariebergsvägen, har Kaj Jonsson sin så välanvända verkstad. På golvet står fyra mäktiga modellflygplan prydligt uppställda, den största med en vingbredd på omkring två meter och 30 centimeter, och i taket, ja där hänger en till. När han beskriver sitt fritidsintresse, som han fastnade för redan innan skolåldern, drar han paralleller till Sven Nordqvists så folkkära karaktär.

– Det här är min "Pettson-verkstad". Jag har alltid haft ett visst behov av att pilla med något, bygga och renovera saker. Att skapa någonting med händerna ger en speciell känsla. Dessutom har jag ju såklart haft ett grundmurat intresse för flygplan, berättar modellflygplanstillverkaren.

Med en kusin och två farbröder som först introducerade modellflygplanen tog intresset på allvar fart i tioårsåldern, därefter har hobbyn varit en självklar del av Kaj Jonssons liv. Han har sett modellflygplanen utvecklas från friflygande till radiostyrda, först utrustade med förbränningsmotorer, därefter med elmotorer. Hans kvalificerade gissning är att han, på olika sätt och med olika material, har byggt ett 40-tal modeller.

– Jag kommer ihåg att det fanns en allt-i-allo-affär där jag köpte mina första byggsatser. Fyra kronor och femtio öre tror jag de kostade, det var mycket pengar för en unge på den tiden. Med dagens valutavärde kanske det handlade om 450 kronor, berättar Kaj Jonsson och fortsätter:

– Med de friflygande modellerna brukade man säga att det var en lyckad flygning om planet lyckades landa i samma socken som den startade. När radiostyrningen kom, någon gång i mitten av 1970-talet, var det lite av en revolution. Nu var det helt plötsligt som att flyga på riktigt.

Det var då, under 1970-talet, som Kaj Jonssons intresse för modellflygplan var som mest intensivt. Med ett 15-tal andra personer besökte han ofta landningsbanan utanför Horn. De umgicks minst en gång i veckan, kraschade plan och lärde av varandra, en tid som entusiasten minns väl.

– Det hände många saker där ute, jag har flera roliga historier som jag brukar att berätta. Modellflygplan var inget vanligt intresse på den tiden heller, det har alltid setts som lite nördigt, framförallt på mindre orter, men vi var en liten grupp som flög tillsammans ute på Hornlanda.

Han berättar att när man börjar med modellflygplan får man räkna med att de fem första modellerna kraschar, det är genom misstagen som man lär sig, och en förutsättning för att lyckas är att man är utrustad med ett stort tålamod. Vid byggnationen av modellerna är det allra viktigaste att allt är rakt, det går inte att fuska, och att flygplanet är så lätt som möjligt.

– Jag kanske brukar bygga en modell per vinter, det är många timmar som krävs. Ofta blir det att man sitter ett par timmar varje kväll och gör man fel, då får man göra om, berättar Jonsson och fortsätter:

– I dag går det ju att köpa färdiga modeller, men jag tycker inte att det är samma sak. När man har kämpat med något och lagt ner en massa tid så får det ett helt annat värde. Det är häftigt.

Vad har du för tips till någon som vill börja med modellflygplan?

– Utrusta dig med ett väldigt stort tålamod. Köp inget färdigt, bygg, det varar längre. Välj något enkelt i början, det kraschas en del innan man lär sig, och det är viktigt att vara noggrann och inte ge upp i första taget.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om