Skaran som ville få veta mer om den tid som varit i Kisa växte sig allt större under måndagens kulturvandring. 90 personer samlades framför kvällens guider Jerker Carlsson och Bo Svensson eller ”Bosse Sme–Sven”, som han kallas i Kisa. Två herrar med stark historisk kunskap. Guidningen tog sin början vid Tallusaåns brusande vattenfall, förbi det gamla kvarn- och gjuteriområdet för att sedan sluta vid skallertorget.
Platsen vid Tallusaån är känd redan från år 1320 då fallet testamenterades till kyrkan och troligtvis anlades kvarnen vid denna tid. Fast helt klart är att det kom till en kvarn här betydligt senare och drevs fram till modern tid, vilket gör att många av kvällens besökare minns hur de fick följa med hit på hästvagnen som var lastad med säd och uppleva kvarnen och dess mjölnare.
Bo Svensson berättade att detta var Kisas första verkliga industriområde och att det då var stor rörelse i området som omfattade Kisas första vattenverk, det första mejeriet, bryggeri, begravningsbyrå, tvätteri, gjuteri, söndagsskola, fotoateljé, transportföretag, mekanisk verkstad för att nämna några verksamheter.
Sällskapet passerade det gamla gjuteriet som sysselsatte åtta till tio personer. Vidare genom Kärleksstigen och Kvarngatan tills de kom till ”Bosse Sme–Svens” mekaniska verkstad, där han är tredje generationen.
Här görs ännu ett stopp där Bo Svensson berättar om sin uppväxt vid verkstaden och om alla de specialtillverkningar som fick göras på den tiden.
Vandringen fortsatte utmed Storgatan och många minns de hårdförda tandläkarna i Solhåg. Intill Solhåg fanns det en kiosk med uteservering, vilket var en av de populära samlingsplatserna för ungdomen.
Under guidningen så fick man en blick av hur det kunde sett ut i Kisa förr. I en tid då samhället verkligen blomstrade och det var butiker, mejerier, bryggerier, caféer, charkuterier, hattaffärer, tobakshandel och specerivaruaffärer lite varstans. Kulturvandringens slutmål var Skvallertorget, en viktig plats i dåtidens Kisa.
Här fanns en telegrafstation, mack, varuautomater, biografen Hjorten, Centalkonditoriet med mera.
Det berättades avslutningsvis även om den ödesdigra branden som drabbade Sveahuset 1954. Många av Kisas delar kunde ha förvunnit genom denna brand. I källarplanet förvarades dynamit och syrgas- och acetylengastuber vilket ledde till stora explosioner och ända upp mot Millingetorp fanns delar av dessa tuber.