Anna Ekman-isaksson och Liselott Sebring, bibliotekarier på Kinda bibliotek, menar att biblioteket bland annat ska erbjuda tillgång till litteratur till personer med funktionsnedsättning, personer med annat modersmål än svenska och nationella minoriteter
Att få vidga sin horisont, ta del av riktig information och formulera sin egen tro – är det bara en rättighet? Kanske är ett samtal om konst och kultur i själva verket ett samtal om demokrati och frihet?
Liselott Sebring och Anna Ekman Isaksson, bibliotekarier på Kinda bibliotek
Liselott läser ett stycke ur bibliotekslagen:
– "Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning."
Utifrån detta föregrenar sig vårt samtal om bibliotekets roll i ett demokratiskt samhälle.
– Vi behöver absolut vård, skola och omsorg, säger Anna. Men vi behöver också de värden och de resurser som biblioteket kan erbjuda.
Att redan som liten få tillgång till biblioteksrummet är något de trycker extra mycket på.
– Barn som blir lästa för får ett stort försprång. Läsning gör att man kan förstå sig själv och sin omvärld bättre, säger Liselott.
Anna och Liselott menar att folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt att främja barns och ungas språkutveckling samt att stimulera till läsning. Likaså ska biblioteket erbjuda tillgång till litteratur till personer med funktionsnedsättning, personer med annat modersmål än svenska och nationella minoriteter.
De påpekar att man inte bara har rätt till information. De anser också att varje medborgare är skyldig till att informera sig.
De tror att många inte känner till vilka resurser ett bibliotek har. Och att dessa är gratis.
– Bibliotekets verksamhet ska finnas tillgänglig för alla, säger Liselott Sebring.
Sara Olofsson, präst
Sara Olofsson, kyrkoherde Kinda betonar vikten av att vara pastoral, att inte avisa någon som vill ta emot nattvarden. "Omsorgen om människan är viktigare än teologiska dogmer."
– Jag tror på människans värde, människans värdighet och demokratins uppgift. För fred och för mänskliga rättigheter.
Sara berättar om de första kristna. Enkla människor från de lägsta skikten. Det romerska imperiet byggde på att det fanns slavar.
– Vad skulle hända om slavarna fick makt? Plötsligt kunde en slav vara församlingsledare i en kyrka. Det var revolutionärt.
Demokrati, kyrka och kristendom hör ihop. Det är hon övertygad om.
– Kristendomen anser att alla människor har ett lika värde och att alla människor har en röst.
Kyrkan har en viktig uppgift att försvara demokratin, menar Sara. Hon tänker sig demokrati, hopp och tro som drivkrafter för att skapa ett jämlikt samhälle, en värld i fred.
– Som jag ser det står vår värld inför två ödesfrågor. Den ena är klimatet. Den andra är demokratins överlevnad. Att vara kristen är inte bara att vara i kyrkan och be på söndagar. Visst ska man be, det är jätteviktigt, men att arbeta är minst lika viktigt.
– För att orka arbeta, finnas i världen och arbeta med människor behöver jag Gudsmötet.
Vi kommer in på religiös mystik.
– Många mystiker hade ett socialt patos, säger Sara. Att bara vara mystiker blir väldigt självupptaget. Kristen tro handlar om att få kraft i tillvaron för att sen gå ut i världen, inte om att jag själv ska må bättre. Kristen tro riktar sig alltid utåt.
Slutligen säger Sara något som vi bär med oss under resten av dagen:
– Jesusbarnet föds varje dag. Det är Guds stora solidaritetshandling med världen. På så sätt är kyrkan revolutionär eftersom den vänder upp och ner på begreppen.
Inger Södergren, konstnär
"Extremhögerns politik är ett hot mot demokrati och konst. I Sverige har SD försökt kontrollera både den offentliga konsten och vilka böcker som ska finnas på våra bibliotek. Sådan påverkan är en begränsning av det öppna, demokratiska samhället" säger Inger Södergren.
Uppdelningen är demokratins antites, menar konstnären Inger Södergren.
– Vissa krafter i samhället vill stoppa in fenomen och människor i fack. Där finns ett motstånd hos mig.
Att inte dela upp är en styrka hos konsten, menar hon.
– Den fokuserar på helheter, sorterar inte. Den synliggör olika verkligheter.
– När konsten snävas in och dirigeras uppifrån, då täpps det demokratiska samtalet/samhället till. Konst och kultur är jätteviktiga för demokratin. Samtal om konst tränar oss att tycka olika.
Gemenskap är ett ord Inger återkommer till under intervjun:
– Vi är ett vi. Centrum är inte jag, centrum är vi och centrum kan förflyttas eftersom konsten är gränsöverskridande.
I konstens frihet ligger demokratins väsen. Inger påpekar att vi inte kan skyddas från reaktioner.
– Det är en del av konstens uppgift. Vi måste kunna blir upprörda och vi måste kunna göra motstånd.
Det går alltid att göra ett samhälle på ett annat sätt. Vi får inte glömma bort ordet solidaritet. Och försvinner empatin då är demokratin borta. Och utan kultur är vi inget samhälle.
