Tvärflöjt var Emmas första instrument. Hon började på kulturskolan när hon gick i trean på grundskolan.
Emma sitter i kulturskolans kök medan snön vräker ner utanför fönstret.
Hon började spela tvärflöjt på kulturskolan när hon var nio år.
Sedan följde undervisning i piano och fiol.
När hon fick veta att hon kunde få gå kvar efter studenten blev hon jätteglad.
– Efter gymnasiet tar allt det där stopp på något sätt. Då måste man själv ta initiativ till att spela och öva. Det är inte alltid man känner att man orkar med det.
Nu oroar hon sig för att inte få fortsätta.
Har du fått indikationer på det?
– Jag har inte velat prata så mycket om det. För då blir det nästan som att jag skjuter undan problemet.
Hur skulle det kännas då, om du inte fick fortsätta?
– Väldigt tråkigt. Nu när jag ska gå folkhögskola så får jag fortsätta med musiken på det sättet, men det känns ju tråkigt för andra. Om man inte vet vad man vill göra med musiken, så är kulturskolan ett bra ställe att lära sig.
Vad betyder kulturskolan för dig?
– Kulturskolan är en väldigt stor del av mitt liv. Det har blivit som en familj. Jag har gått tre gånger i veckan. På kulturskolan glömmer jag bort allt det här med prestation. Jag har gått musikgymnasium, men där har det alltid varit mer fokus på prestation än på att ha kul. Här är det mer tvärtom. Här kan jag göra misstag. Kulturskolan betyder väldigt mycket för mig.
Att höja åldersgränsen på kulturskolan tycker hon är bra.
– Jag tror fler hade fortsatt om möjligheten fanns.