Katja och Klara är 13 år. De går i samma klass och kommer till fritidsgården nästan varje dag. Det bästa är att kunna umgås med kompisar. "Alla är med alla", säger de. När de inte är här spelar de fotboll. Den ena spelar i Rimforsa den andra i Kisa. Hur är det att möta varandra då, undrar vi? "Det är kamp!"
Det sipprar ut musik genom en springa i dörren. En pingisboll som far fram och tillbaka, nästan helt i takt. Spridda skratt och rop. I kiosken, där allt är till självkostnadspris, står två tjejer. Några huvuden lyfts, noterar att vi är här.
Vår närvaro väcker viss nyfikenhet, men det är få ungdomar som verkligen vill prata med oss.
Senad Berisha, en av fritidsledarna, har arbetat på fritidsgården i fem år.
Är det alltid mycket folk?
– Just nu är det inte så mycket folk faktiskt. Det kommer snart en buss från Rimforsa, då fylls det på snabbt. På fredagarna kan det komma runt 80–100 hundra personer, säger han
Fritidsgården har öppet till 23.00 på fredagar. Övriga kvällar stänger man vid 18 och 19. Helger är det inte öppet alls. Senad ser inget behov av att förlänga öppettiderna.
– Ungdomarna behöver vara hemma också. Även om detta är en fristad för många, är det viktigt att de gör andra saker också. Att vi har öppet länge på fredagar är bra, för det är då det behövs.
Senad Berisha har varit fritidsledare på fritidsgården i fem år. Han är här varje fredag. Övriga dagar arbetar han som resurs på Värgårdsskolan i Kisa. "Det kan handla om allt möjligt. Från att hjälpa elever till lektionerna eller att se till att det är lugnt i klassrummet", säger han.
Kan ni fånga upp de ungdomar som annars hamnat i kläm?
– De möjligheterna finns alltid och därför är det bra att fritidsgården finns och är så pass omtyckt. Allt vi kan bidra till att någon mår bättre är bra.
Både han och kollegan Fredrik Olsson säger samma sak:
– Vi har en bra relation med ungdomarna. VI får deras förtroende. Vi visar ungdomarna att vi har förtroende för dem.
Fredrik Olsson är fritidsledare på fritidsgården. "Visst kan det bli lite gruff ibland", säger han. "Men vi har en bra dialog med ungdomarna."
De är måna om att göra fritidsgården till en trygg plats. Det syns och det märks. Stämningen är god.
En lång kille i grön hoodie glider förbi. Han heter Mohamed och har bara varit i Sverige i sju månader. Han kommer från Sudan och har inte lärt sig språket än. Men han och Senad lyckas ändå förstå varandra, helt utan problem.
Senad Berisha och Mohamed har kul ihop. Att vara med ungdomarna och möta dem i deras vardag är något som både Senad och hans kollega Fredrik Olsson håller högt.
Senad och Fredrik är eniga. Det roligaste är mötet med ungdomarna. Att få förtroenden och finnas där upplever båda som något stort och viktigt.
–Fritidskortet är någonting vi är starka anhängare av. Då hade fler haft möjlighet att ta sig hit säger Fredrik.
Personalen vet tidigt om vilka som kan ha det trassligt hemma eller av någon anledning inte mår bra. Då ska de finnas till hands, redo att hjälpa.
– Sen är det här en ungdomsgård. Och ungdomar pratar. Det är lätt att snappa upp var det kan finnas saker att ta itu med, säger Fredrik.
En vinnare? Eller en förlorare?
Hur gör ni för att få ungdomarna att gå hit?
– Det är öppet under skoltid, vilket är helt avgörande. Här finns personal som jobbar med att bygga relationer. Ungdomarna ska känna sig välkomna. De ska känna att de bli sedda och hörda.
Senad berättar om fritidsgårdens alla aktiviteter. Det kan erbjudas både sommarläger, hajker, skidresa och utflykt till Liseberg. Man försöker hålla kostnaden nere så mycket som möjligt.
Skynda, skynda, slå och träffa. Det gällde att vara snabb på bollen om man ville vara med och spela pingis.
Hur gör ni för att de som trots detta inte har råd ?
– Då försöker vi lösa det på något sätt.
Han får medhåll av Fredrik.
– Det finns de som inte har 300 kronor att avvara till en utflykt till Liseberg.
Det är inte ofta det händer, men det gör det får personalen slå sina kloka huvuden ihop för att se till att alla kan vara med.
– Grundtanken är en så låg kostnad som möjligt. I den bästa av alla världar hade allt varit gratis.
Café Glada Mackan erbjuder både det ena och det andra. Allt till självkostnadspris.
Ungdomarna får vara med och bestämma vilka aktiviteter som stå på agendan.
Varken Fredrik eller Senad är oroliga för fritidsgårdens framtid.
– Verksamheten är uppskattad, säger Senad. Den fångar upp många ungdomar och är omtyckt. Det vore olyckligt om den inte fick finnas kvar, för många. Det skulle vara hemskt.
– Vi har en bra dialog med politiker och nämnder säger Fredrik. Visserligen vet man inte hur det blir nu, med regeringsskiftet och styret i kommunen, men det är många föräldrar som dunkar oss ryggen när vi möts. Folk gillar det vi gör.
Sitter byxorna där de ska eller är det bara fredagsstämningen som spritter i benen?
Att fritidsgården är A och O när det kommer till integration råder det ingen tvekan om.
– Det är jätteviktigt! Vi har blandade nationaliteter. Det är jättekul. Alla umgås med alla.
Men det finns ett men. Den svåra nöten att knäcka är, menar Fredrik, hur de ska locka tjejer med utländsk bakgrund. Killarna kommer, men inte tjejerna.
– VI hittar inte riktigt rätt. Det är en svår målgrupp. Har de väl gått hem så kommer de inte tillbaka. Vad det beror på? Man kan bara spekulera. Att de inte får? Att de inte vill? Vi vet inte. Fritidsgården passar inte alla. Jag hängde inte på fritidsgård när jag var ung, till exempel.
Skor, skor, skor. Som att finna en nål i en höstack.
Alla som vill ska ha möjlighet att få komma hit.
– Det är det ska vi sträva efter som fritidsgård. Vårt jobb är att vara med ungdomarna.