Det svåraste med att bedriva en verksamhet som Landets goda är lönsamheten, menar Ann-Sofie Johansson.
"Vi kan inte ha samma varor som finns på Ica och Hemköp. Där kan vi aldrig konkurrera prismässigt."
Personalen på Landets goda håller på att beställa senap inför julen. En riktigt stark variant ska köpas in.
– Den här känns bakom näsan, säger Ann-Sofie Johansson som är en av de drivande krafterna.
Det är nästan tomt i den rymliga lokalen. Under sommaren såg det annorlunda ut.
– Sommaren var jättebra.
– Det är väldigt roligt på sommaren när det är mycket liv och rörelse. Utmaningen är att hinna med.
På hösten blir det betydligt lugnare. Runt jul höjs pulsen igen. Julpåsar, julbord och julklappar kräver mycket planering.
– Sen ska man överleva januari till mars och sen drar det igång igen.
Hur överlever ni de sega månaderna?
– Man är envis och hoppas på att varje år ska gå lite bättre.
Hon har lång erfarenhet av att driva ett företag. I många år har hon varit en av krafterna bakom Hargodlarna som bland annat tillverkat marmelad.
Landets goda serverar lunch varenda dag i veckan. Enligt Ann-Sofie har den ökat sedan föregående år. Men någon gång under november kommer Landets Goda att hålla stängt på söndagar. För få kunder och personalkostnader gör det för dyrt att hålla öppet veckans alla dagar. Men att ge upp finns inte på kartan.
– Vi har bestämt att vi ska överleva, säger Ann-Sofie Johansson.
Delar av personalen från Landets goda. Kittichai Wongpurk, Wael Alshater, Shaima Shikh alard, Liyagat Ghulami och Ann-Sofie Johansson.
Det färska brödet som kommer på fredagarna lockar många kunder, annars är det mjölet som sticker ut som den vara som folk handlar mest, enligt Ann-Sofie Johansson.
Varför behövs ni i Kinda?
– Det finns ingen annan som har det här utbudet och som satsar på lokal mat.
Hur mycket av sortimentet som är lokalproducerat tycker de är svårt att svara på. Men köttet kommer från trakten.
– Var går gränsen för vad som är lokalt, skrattar Kittichai Wongpurk, som är en av de anställda med särskilt ansvar för hotellverksamheten.
Han tillägger:
– Vi försöker ha det från Östergötland så mycket det går.
Hotellet hade bra ruljans under sommaren. Ibland var personalen tvungna att säga ifrån till de som ville boka rum.
– Det är samma där. Det är högt under sommaren, sen planar det ner, säger Kittichai Wongpurk.
När turistsäsongen dalar frekventeras hotellet av gästarbetare.
Det finns en femtontal rum. Ett har fått stängas efter den brand som bröt ut på wärdshusets lastkaj i februari. Så fort renoveringen är klar öppnar rummet igen.
– Det är uthållighet som gäller. Man måste vara envis, säger Ann-Sofie Johansson.
