I räddningstjänstens lokaler har det tillkommit en vägg som skiljer omklädningsrummet från bilarna, för att skydda brandmännen från de giftiga gaser de utsätts för på utryckningarna och som fastnar i skyddskläderna.
– Säg att man åker ut på en insats, då exponerar man sig för avgaser och giftiga rökgaser. Andningsmasker har vi, men det sätter sig ju i kläderna. Sen åker man tillbaka till stationen och hänger upp kläderna, då finns ju ämnena i miljön sen, och så länge det inte är frånskilt så går ju ämnena runt.
I omklädningsrummet finns bara rena och tvättade kläder. Efter en insats klär brandmännen om utanför bilen innan de åker tillbaka till stationen. Använda larmställ läggs i en tättslutande säck och sedan i en tunna i tvättstugan.
Tomas Blixt, räddningschef på Kinda kommun, förklarar att upplägget är hämtat från projektet Friska brandmän som grundades eftersom det visat sig att brandmän löper ökad risk att drabbas av vissa allvarliga sjukdomar i jämförelse med den övriga befolkningen. Friska brandmän började 2006 som ett samarbete mellan bland annat Brandmännens riksförbund och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Med kunskap, rutiner och konkreta verktyg ska risken minskas.
– Man började se att heltidsbrandmän löpte större risk att drabbas av cancer. När det uppdagades att brandmän utsätts för cancerogena ämnen började man titta på lösningar och hur man kan förebygga det, berättar Bönner.
– Det är jättepositivt att vi hittat en lösning i Rimforsa, säger Blixt.
För brandmännen var det inga problem att vänja sig vid omvägen förbi tvättstugan.
– Vi har redan kommit igång med de här rutinerna för två-tre år sedan. Vi gör egentligen samma sak som vi gjorde förut, kläderna tvättade vi ju ändå. Det handlar om enkla rutiner för att skapa ett saneringsflöde, säger Bönner.
Förutom skiljeväggen mellan bilar och omklädningsrum får också det fuktskadade duschutrymmet sig en renovering. Positiva förändringar, enligt Bönner.
– Så länge vi har en räddningstjänst i Rimforsa måste vi ha fungerande lokaler. Visst är vi alla frivilliga, men det är ingen hobby på det sättet. Det är ett yrkesutövande, så det måste hålla en viss professionell standard, säger Bönner.
