"Det här är ju ett litet begrepp, Café Columbia. Inte bara i Kisa utan långt utanför kommunens gränser", säger Karin Asmus, och minns några av sina namnkunnigare gäster, som Göran Persson, Lotta Tejle och Ewa Fröling.
Efter att ha läst kommunens annons i tidningen slog hon till och tog över driften av Café Columbia i Kisa, som firade 100 år i fjol. Tanken var att det skulle fungera som komplement till gästgiveriet i Skeda udde hon redan drev sedan tidigare. Lättare sagt än gjort, visade det sig. Nu gör Karin Asmus sina sista månader i kaféet.
– Jag bara känner att jag måste få vara lite ledig. Det blev för mycket. Jag trodde inte att det skulle vara så mycket, jag var väl naiv också. Och ändå har jag jobbat i branschen i 30 år, säger hon.
I den bästa av världar hade hon hittat någon som kunde sköta kaféet utan hennes ständiga närvaro. Men anställda som är beredda att axla den arbetsbördan växer inte på träd, menar hon.
– Hade nån kunnat vara här och ta en stor arbetsbörda från mig så hade jag ju lämnat in ett anbud. Men som det är nu... Jag har ju en annan verksamhet också. Den har vi fått inskränka. Sen har ju familjen blivit undanskuffad också ganska mycket.
Huset som Café Columbia ligger i byggdes på 1700-talet. Förra året firade kaféet 100 år.
Till våren löper det fyraåriga hyreskontraktet ut. Upphandling om ett nytt kontrakt pågår, men kommunen lämnar inte ut några uppgifter om det med hänvisning till sekretess. Karin Asmus ser med tillförsikt på kaféets framtid.
– Det kommer komma nån som driver det, det tror jag säkert. Även om det är svåra tider.
Om allt går som det ska tar de nya hyresgästerna över lagom till påsk. Karin Asmus sträcker ut en hand till dem, vilka de nu än blir.
– Man får vara beredd att hjälp dem att komma igång.
