Wael Alshater har odlat mängder med grönsaker. Bland annat tomater och zucchini. Det är det slut med nu. Han har inte råd att ansöka om bygglov till sina växthus. Nu måste de rivas.
Regnet vräker ner denna råkalla måndag i oktober.
Wael Alshater slår ut med händerna.
– Jag vet inte vad jag ska göra nu!
Han petar men en pinne i marken. Suckar uppgivet. Överallt spår av en verksamhet som snart är ett minne blott.
– Kommunen säger: ni måste betala för vatten! Okej, vi betalar vatten. Kommunen säger: ni måste bilda förening! Okej, vi bildar en förening. Kommunen säger: ni måste rensa upp här! Jag säger okej, vi rensar. Men vad ska jag göra sen? Odla bara potatis och blommor?
Det var i juni förra året som allting började. Då kom ett brev från Kinda kommun. Man ansåg att odlarna inte följt reglerna och uppfört byggnader utan kommunens skriftliga medgivande.
– Det var inte trevligt skrivet. Det fanns en hotfullhet mellan raderna, säger Majlis Johansson.
Hon har hjälpt odlarna att bilda förening och att föra dialogen med kommunen.
Elisabet Bodjo, Samir Faleh, Shaima Shjkh Alard och Wael Alshater är på väg att lämna sina odlingslotter. "Vad ska vi göra nu? Det här har betytt så mycket", säger de. Föreningen upplever ett stöd från S och V. "Var övriga partier står vet vi inte, men hoppas på stöd från flera", säger Majlis Johansson.
Kolonilottsområdet har funnits sedan 1975. Området ligger nära ån och därför krävs en strandskyddsdispens.
– Den har kommunen inte sökt på alla de här åren, säger Majlis.
Detta har nu gjorts och det med ett villkor. Inga byggnader får vara högre än en halv meter. Vill odlarna ha byggnader som överstiger detta måste de söka bygglov.
– Vi behöver söka bygglov för varje enskilt skjul och växthus. Det skulle kosta runt 10 000 för varje växthus. Det här är inga människor som har gott om pengar. De kan inte skicka iväg en ansökan för att sedan kanske bara få en del av det tillbaka, säger Majlis.
De här växthusen får inte vara kvar eftersom de är högre än en halv meter. "Jag tycker att kommunen redan i sin ansökan om strandskyddsdispens kunde ha tagit ett beslut på att det gick bra med växthus som var två meter höga, utan att behöva bygglov. Det hade inte varit att gå ifrån någon lagstiftning utan ett modigt politiskt beslut", säger Majlis Johansson.
Att byggnader inte får vara högre än en halvmeter är en vedertagen princip som flera kommuner lutar sig mot, menar hon. Däribland Kinda.
– Det är vad tjänstemännen har sagt till mig, men vad jag förstår står det inte i lagen, fortsätter hon. Jag har försökt att lusläsa och ingenstans har jag hittat att det är lagstadgat.
Växthusen, skjulen och övriga förvaringsplatser har varit nödvändiga för att bedriva verksamheten, menar odlarna.
Samir Faleh har bott i Kisa sedan 2008. Han har både haft grönsaksodling och biodling. Nu ska allt bort. Bikuporna hade kunnat vara kvar, eftersom de inte överstiger den halvmetern som kommunen satt som gräns innan det krävs bygglov. För att biodling ska vara möjlig måste Samir ha ett förråd och någonstans att förebereda mat och medicin till bina. "Det går inte att gång på gång lasta in det i bilen", säger han.
– VI behöver en plats för att sitta när vi vilar. En plats där vi kan umgås och prata, säger Wael.
Kolonilottsområdet har fungerat som en träffpunkt.
– Det var ett viktigt forum för språkutveckling, integration och självförsörjning. Det var därför som Internationella Kvinnoföreningen (IKF) hyrde ett par lotter, säger Majlis.
Kolonilotternas öde har inte fått någon politisk behandling, menar hon.
– Det är först nu som vi känner att vi har stöd från några partier, framförallt av V och S.
Shaima Shjkh Alard är en av dem som odlat på Internationella Kvinnoföreningens lotter. Hon är bekymrad över situationen: "Som arbetslös blir det mycket billigare att odla själv. Du har inte råd att köpa tomater i affären när priserna stiger."
Enligt Majlis ska S och V vara för att möjligheterna till att odla ska finnas kvar. Det finns, menar hon, en samstämmighet i nämnden, men hon tycker att tjänstemännen på samhällsbyggnadförvaltningen har varit överdrivet byråkratiska i kontakten med föreningen.
– Visst. Det finns ett regelverk. Jag köper det. Jag vet att det krävs bygglov. Jag vet att det finns regler. Men jag tycker det är så stelbent!
Det Majlis och flera av odlarna ställer sig frågande till är om kommunen måste förhålla sig så nitiskt strandsskyddsdispensen.
– Tanken med den är ju att människor ska kunna ströva längs vattendrag, men vem vill snubbla runt nere i det där träsket? säger hon och gör en gest ned mot ån. Jag har bett tjänstemännen komma hit och titta för att säga vad vi kan och inte kan göra. Till svar har jag fått att de inte kan göra det eftersom de då kan komma att behöva utdöma viten.
Samir Faleh har börjat klippa ner alla tomatplantor. Han förbereder sig på att lämna sin lott efter åratal av odling.
Vilka är dessa?
– Bygglovsinspektör Maria Hedberg och kommunens mark och exploateringsingenjör, Ricard Carlenius.
Nu ska vitesföreläggandet upp i nämnden. I slutet av november tas beslutet om föreningen slipper vite eller om de måste betala.
Allra helst vill föreningen fortsätta med sin verksamhet.
Ni vill att kommunen ska se genom fingrarna?
– Vi hoppas på en dialog kring frågan för att om möjligt kunna fortsätta, säger Majlis.
Föreningen har försökt allt, men nu har de gett upp.
– Vi har sagt upp avtalet. Man hade kunde ha sagt upp det för omförhandling, men vi valde att säga upp det helt och hållet. Vi gjorde det för att visa att vi inte kan jobba på det här villkoren.
Elisabeth Bodjo har haft sin kolonilott sedan 1977. "Det var en fristad. Vi älskade att komma hit, Men nu är det slut med det."
– Sen är alla överens om att det ska se snyggt ut här. För några år sen såg det ut som en kåkstad. Så ska det inte vara.
Ingen i föreningen tycker att byggnaderna skymmer ån. De hindrar inte heller någon från att ströva längs vattnet.
– Det här är så värdefullt! Biologisk mångfald, självförsörjning, integration. Det väger tyngre än att området inte har några växthus, säger Majlis Johansson.
