I matsalen hemma hos Per Svensson Borrud, eller Pelle som de flesta kallar honom, ligger en driva med papplÄdor. De innehÄller hans senaste projekt: fotoboken som slÀpps i veckan. Samtidigt hÄller fotografen pÄ att förbereda sin utstÀllning som invigs i Kisa biblioteket pÄ fredag. Besökare kan se fram emot bilder frÄn ett halvt sekels fotograferande.
För Pelle började allt i ett mörkrum pÄ Berzeliusskolan.
â Jag skulle gĂ„ fyraĂ„rig teknisk som bygg- och anlĂ€ggningsingenjör. De hade en spĂ€nnande fotoklubb med skyddsrum i kĂ€llaren som fungerade som mörkrum, och dĂ„ fastnade man lite för det hĂ€r med fotografering nĂ€r man sĂ„g bilderna trollas fram, sĂ€ger Pelle.
NÀr han efter studenten stÀlldes inför ingenjörsarbetets vardag förstod han ganska snabbt att hans hjÀrta slog för nÄgot annat.
â Att gĂ„ pĂ„ motorvĂ€gsbyggen bland sprĂ€ngstenar och se att det kommer ta fyra Ă„r till innan man ser vad det Ă€r, nja... Det tar för lĂ„ng tid. DĂ€remot en bild fĂ„r du fram direkt.
SÄ smÄningom blev hobbyn hans jobb. De första bilderna han sÄlde gick till tidningar som Corren och Kinda-posten. Det kunde vara frÄn olika lokala föreningars möten och aktiviteter. Med Ären har Àven en hel del kÀnda namn fÄngats av linsen. Ingemar Stenmark, ABBA, kungaparet, för att nÀmna nÄgra.
Förutom alla möjliga personportrÀtt sÄ har Àven "blÄljusfoton" frÄn Kindatrakten varit ett Äterkommande inslag i Pelles fotografiska gÀrning. Han uppskattar att han snart varit med pÄ 3 000 utryckningar.
â Vissa saker brĂ€nner sig fast. Man inser att döden kan ligga bakom en kurva.
En av alla dessa utryckningar gav upphov till Pelles idag kanske mest kĂ€nda fotografier â bilderna pĂ„ polisen Kenneth Eklund efter bankrĂ„net i Kisa den 28 maj 1999. Senare samma dag intrĂ€ffade Malexandermorden.
â Det finns vissa datum dĂ€r man kommer ihĂ„g vad man gjorde den dagen, sĂ€ger Pelle.
Just den hĂ€r dagen Ă€r en sĂ„dan dag. Pelle minns allt â biljakten, skotten, granaterna som exploderade. Han minns hur Kenneth Eklund kom upp ur vassen efter att rĂ„narna Ă„kt i vĂ€g. Hur han fick syn pĂ„ Pelle och höjde sitt vapen.
â Han trodde ju att jag tillhörde rĂ„narna, och att jag hade pansarskott och skulle skjuta. BĂ„de han och jag hade ju tunnelseende dĂ€r.
"Jag Àr frÄn pressen", ropade Pelle, och polismannen sÀnkte vapnet. Kenneth Eklund har senare sjÀlv sagt att bilderna talar sitt tydliga sprÄk, Àven om hans och Pelles konfrontation var nÀra pÄ att sluta i tragedi.
Fotografyrket har försatt Pelle i flera livshotande situationer. NÀr det skulle sprÀngas vid KindasÄgen i samband med ett bygge Àr ett annat exempel. Han stod pÄ en metallbrygga för att ta bilder pÄ vad som sagts skulle vara sÀkert avstÄnd.
â Plötsligt kommer det stora sprĂ€ngstenar, och det tar nĂ„gra sekunder innan det lugnar ner sig. DĂ„ fĂ„r man lite dödsĂ„ngest nĂ€r man inte kan göra nĂ„nting, och man hör hur det smĂ€ller i metallen runt omkring en.
Stenarna som regnade ner frÄn himlen var stora som fotbollar. Pelle undkom som tur var oskadd. Nu i efterhand menar han att mötena med döden har gett honom en ny syn pÄ livet.
â Man fĂ„r en helt annan livslust. Struntar i mycket smĂ„saker som man förr tyckte var viktiga. Som att klaga pĂ„ vĂ€der, eller att maten Ă€r kall. Vad Ă€r problemet? Var glad att du kommer upp pĂ„ morgonen!