Lokalen är alldeles för trång. Det är ett av de största problemen som framkommit i samband med skyddsronderna på Sinnesverkstan i Kisa. Många deltagare sitter i rullstol och det är många dörrposter i lokalen och detta skapar problem menar skyddsombudet Pia Kvist och kollegan Marie Egerborn.
– När man ska åka igenom en dörröppning märker man att det tar i på sidorna men man kör på för att komma förbi. Det blir tungt att lyfta en rullstol med en person i, säger Marie Egerborn.
Lyften som gjorts för att komma fram i lokalen har lett till skador på personalen.
– Det är så mycket lyft vi gör som vi inte borde göra men som vi måste för att kunna komma fram genom dörrposter, säger Pia Kvist.
En taklyft som nyligen satts upp i lokalen är tänkt att avlasta personal med tunga lyft, men det hjälper inte till att läka tidigare skador, menar Marie Egerborn.
– Alla har fått skador innan taklyften kom. Skadorna är kvar men de gör inte ont varje dag. Vi måste fortfarande göra lyft vid varje toalettbesök. Vi borde skrikit innan vi fick skadorna. Detta har alla sagt skulle vara en temporär lokal, säger Marie Egerborn.
Nacke, rygg och axlar är kroppsdelar som är extra utsatta.
– Vi lyfter i och ur sängen och om man behöver gå på toaletten. Det är samma sak som inom äldreomsorgen. Lyften måste vi göra, säger Pia Kvist.
Trångboddheten gör att flera saker inte fungerar som de ska, anser personalen. I lokalen finns till exempel inget kontor där personalen kan förvara dokument.
– Vi hade ett förslag att man kan ställa in en golvskärm och skrivbord i vårat omklädningsrum så är problemet löst men så enkelt var det tydligen inte. När kommunen kollade på hur de skulle skaffa fram ett kontor till oss landade notan på 40 000 kronor, pengar som vi hellre vill ska hamna hos våra deltagare, säger Marie Egerborn.
– Vi är duktiga på att hålla ut. Vi slösar inte energi på sånt. Jag längtar bara efter en rymlig lokal, säger Pia Kvist.
Det är också ofta höga ljud i lokalen, något som skulle kunna minska om de kan flytta till en större lokal, enligt skyddsombudet.
Katarina Johansson, tillförordnad enhetschef för de dagliga verksamheterna, tyckte att det var bra att arbetsmiljön diskuteras och att lokalfrågan tas upp.
– Jag hoppas att det händer något nu, säger hon.
Vad skulle ni vilja säga till politikerna?
– Att nu är det vår tur. Vi borde ha varit prioriterade sen länge med tanke på vår lokal. Vi vill ha det centralt, på plan mark, för att kunna vara en del av samhället hela året om, säger Marie Egerborn.
Marie Egerborn och Pia Kvist vill ha en dialog med politikerna.
– Jag har massor idéer som jag vill förverkliga för deltagarna men det är svårt. Det är dags att prioritera de som inte har en egen talan, säger Marie Egerborn.
Vissa åtgärder har dock redan genomförts. Man har fått en air conditioner för att få bättre luften i lokalen och en parcykel som är väldigt uppskattad.
Den tuffa arbetsmiljön påverkar personalen mycket. Både Marie Egerborn och Pia Kvist menar att de flera gånger varit gråtfärdiga när de har kommit hem. Att en förändring faktiskt kommer att ske är de inte helt säkra på.
– Jag har varit uppspelt förr men blivit besviken. Klart man hoppas på förändring men vi får se, säger Pia Kvist.