Uppförsbacke, 4,8 km/h, i åtta minuter med 22 kg utrustning och fullmunderad i brandmannautrustning. Det är den fysiska prövningen man måste klara för att bli aktuell för värvning. Erica Kindahl tar sig an utmaningen.
"Det är ganska häftigt när man kommer hem att känna att man verkligen har hjälpt nån. Även om det är en tråkig utgång så har man ändå funnits där för anhöriga och man har ändå gjort en skillnad", säger Jeanette Gustafsson. "Man blir ju ganska stärkt av allt elände som händer också."
"I vissa situationer kan det säkert vara så att man upplever en annan trygghet när det kommer en tjej", säger Julia Karlsson (t.h) när de pratar om att det ibland finns en fördel med att vara kvinna inom yrket. "Inom LSS är det ju vissa som upplever en rädsla gentemot män."
Erica Kindahl jobbar på en förskola i Rimforsa. Förutom att få hjälpa människor är det, ironiskt nog, även just mansdominansen inom brandmannakåren som delvis lockar henne till yrket. "Att det är lite mansdominerat tycker jag är kul. Jag kommer från motorsport, med lite tuffare tag", säger hon. "På jobben jag varit på har jag ofta hängt med grabbarna, det är kul att slänga lite käft". De andra intygar att det slängs käft och är högt i tak bland medarbetarna.
Termen deltidsbrandman används fortfarande, men officiellt heter det RIB: räddningstjänstpersonal i beredskap. Erica Kindahl står i begrepp att ikläda sig det tillhörande stället. Hon är taggad på att ta värvning, men de praktiska bitarna måste falla på plats också med scheman och hennes andra jobb.
Efter presentationen av vad yrket innebär blev det kaffe och bulle. Och efter bullen blev det genomgång av snusstrategier. "Det är inte kul att vara brandman om man glömmer snuset", säger Julia Karlsson och skrattar. Hon testade en gång att ha framförhållning och i förväg placera snus i arbetskläderna, men värmen i klädskåpet gjorde att snuset torkade. "Det var ingen trevlig snus, det var som en sten."
När hon inte är brandman så jobbar Jeanette Gustafsson som undersköterska i Horn. För henne fanns det en trygghet i att Emma Köhler, som numera är hennes kollega, redan hade börjat jobba som deltidsbrandman när hon själv kom in. "Jag tror inte att jag hade gått med i räddningstjänsten om vi inte hade varit två tjejer", säger Jeanette.