Citroënen som Kisabon Rebecca Östlund sålde hade hon haft väldigt mycket strul med. Växellådan behövde bytas efter några månader, bilen började läcka servoolja, och en vinterdag vägrade den plötsligt att starta. Hon sålde den för tusen kronor.
Mobilen lyste upp. Det ringde från okänt nummer. Rebecca Östlund svarade.
– Då frågade en ung kille om jag hade en Citroën C4 som var avställd.
Och det hade hon ju. Men den gick inte att starta, och hade stått i garaget i ett halvår.
"Men får vi komma och kolla på den?", frågade killen i andra änden av luren. Det gick bra, svarade Rebecca, något förvånad över det oväntade samtalet.
Sagt och gjort. Lite senare samma dag gled en bil med tre bröder och deras pappa in på hennes gata för att titta närmare på bilen.
– De fick den för tusen spänn. De hade med sig en sån felsökningsdator, och jag har för mig att det var 34 olika fel, säger Rebecca.
Hon beställde ett nytt registreringsbevis eftersom hon inte kunde hitta det gamla, och kom överens med männen om att de skulle komma dagen före midsommarafton och hämta bilen.
Dagen kom, och hon åkte från familjesammankomsten i Västervik som hon befann sig på då för att slutföra försäljningen i Kisa, där bilen stod. Köparna drog dock på sig en rejäl försening – hela tre timmar. Vid det laget var Rebecca ganska stressad, och ville bara tillbaka till barnen i Västervik.
– Så skulle vi skriva på pappren, de håller på och skriver och jag börjar låsa huset och larma och sådär. Då frågar de om jag eller de ska posta brevet. "Nej posta ni, jag måste åka".
Männen fick nycklarna till bilen och bogserade iväg den. Vad hon trodde skulle vara en smidig affär blev snabbt betydligt mer invecklat. Vänner började höra av sig om att bilen stod parkerad utanför Hemköp i Kisa. Rebecca blev kontaktad av polisen.
Det var i juni som Rebecca Östlund kontaktades av en okänd man som ville köpa hennes Citroën. "De måste ha kollat i bilregistret eller nånting och sökt efter just Citroën C4", spekulerar hon.
– Jag blev lite paff när polisen ringde. Jag hade nyligen köpt en annan bil, en Opel. Och de sa: "vi vill prata med dig om din bil". "Opeln?". "Nej, Citroënen!"
Hon förstod då sitt misstag. Som ägare skulle hon själv ha skickat in registreringsbeviset till Transportstyrelsen. Nu stod hon inför ett dilemma. Om hon inte flyttade bilen riskerade hon parkeringsböter. Men om hon flyttade den, och ägarbytet vid det laget hunnit registreras, så gjorde hon sig skyldig till brott genom att flytta på nån annans bil.
– En riktig rävsax! Jag var lite svettig där ett tag.
Till slut löste det sig. Rebecca hörde av sig till köparna, och ägarbytet registrerades. Efter någon ytterligare vecka var bilen borta. Men varför den ställts på Hemköps parkering till att börja med fick Rebecca aldrig något svar på.