I fönstren har det monterats spotlights, väggarna har målats vita och toaletten har rustats upp. Kvar att ordna är det ojämna golvet. Här ska läggas en "varmt ljusröd" nålfiltsmatta - det berättar Bertil Jansson när vi träffas i källaren under hans ateljé, tillika bostad, i närheten av Tingshustorget. I samband med julskyltningen ska konsten upp på väggarna.
– Lokalen har stått tom under alla de år som jag har bott här och det växte buskar i trappan ned - jag fick röja för att bara ta mig in. Jag har inte förstått varför den inte har använts. Den är ju helt underbar, konstaterar han och fortsätter:
– Tanken är att jag ska bjuda hit personer som jag vill ska få möjlighet att visa upp sin konst. Jag kommer inte att ta en spänn, inte en krona, för utställningarna men det blir en win-win-situation. De besökare som kommer hit ser ju även min konst så jag räknar med att få tillbaka kostnaderna i marknadsföring.
77-åriga Bertil Jansson är i grunden elektronikingenjören med en dröm att bli heltidskonstnär innan 40-års ålder. Han lyckades, 32 år gammal, efter en utbildning på Konstfacks lördagsakademi i Stockholm. Att ha en egen, någorlunda regelbunden, utställningslokal har alltid hört till vanorna fram till för bara några år sedan. Nu ska ordningen återställas.
– I min nuvarande ateljé är det en omöjlighet ställa ut, det står tavlor från golv till tak, och utan en egen utställningslokal, en form av bas, är det svårare att få visa upp sin konst, förklarar Jansson och fortsätter:
– Jag är uppväxt med företagsamhet så jag har aldrig sökt något stipendium eller några bidrag alls. Därför tänker jag ständigt på hur jag kan utveckla min verksamhet, hur jag ska överleva och hur det ska kunna gå bra.
Enligt Jansson själv är han en klassisk figurativ målare som trivs bäst med olja och akvarell. Den senaste i raden av utställningar genom karriären höll han på Galleri Bellman i Stockholm år 2017. Med Studio 1 inleder han ett nytt konstkapitel där den första konstnärkollegan att bjudas in är Melinda Balogh från Finspång.
– Vi har en nära relation som kompisar så det var helt naturligt att börja där. Sedan tror jag att vi kommer att fortsätta att bjuda in konstnärer tillsammans, berättar Jansson och avslutar:
– Det blir automatiskt också ett sätt att fylla Kisa med konst. Det är nästan bara biblioteket som gör det i dag.