Ella Björnberg rider ofta hästen Miramis.
Ella Björnberg berättar att de umgås, tar hand om hästarna, rider ut och äter glass. Hennes häst heter Miramis.
– Det är roligt att sova i stugorna och dela rum. Det är mysigt att vara med nya och gamla vänner, säger hon och tillägger:
– Det är skönt att slippa föräldrarna också.
Anna Danielsson är också en av lägrets deltagare. Hon har varit med på ridlägret i 18 år.
– Min favorithäst är en Skimmel som heter Kulan. Det bästa är att bada med henne. Hon är världens bästa häst.
Hästen kulan vänder sig snällt när Anna Danielsson håller i tränset så att hästen ska få hälsa.
Helen Bizzotto är ridskolechef. Hon berättar att de rider ut två gånger om dagen. Antingen i skogen eller på ridbanan. Lägret för funktionsvarianter har de haft länge.
– Det är lika roligt varje gång, säger Axel Söderberg som varit med på lägret sen han var tolv år. Han sitter i rullstol i vanliga fall men med hjälp av en hiss inne i ridbanan kan han hissas upp på hästen.
– Vi är så tacksamma för hissen. Förut hade vi en ramp men det blev tunga lyft och detta är säkrare, säger Helen Bizzotto.
Axel hissas upp nästan två meter innan han sätter sig ner på hästen och greppar vant selen.
Axel Söderberg hissas upp med hjälp av hissen så han kan sätta sig till rätta på hästen.
Ebba är en av ungdomsledare som hjälper till på lägret tycker att det är kul att alla deltagare är så positivt inställda.
– De vill alltid rida och hjälpa till.
– Deltagarna som är här är helt underbara, instämmer Magnus Köhl som jobbar som assistent.
Hästen Asta är redo att ridas efter att Therése Franzén har gjort i ordningen henne.
Therése Franzén ryktar en häst. Det är fjärde året hon är här och hon är ingen nybörjare på ridning. Hon har ridit i 27 år.
Vad är det roligaste på lägret?
– Det är gemenskapen med andra som också har en funktionsvariation. Det är också kul att få rå om en häst.
En ungdomsledare, Hilma, berättar hur duktig Therése är.
– Jag blir så förvånad. Hon gör allt själv.
Theréses ben fungerar inte som andras så hon sitter i rullstol. När hon rider har hon istället två dressyrspann som används som ben för att hjälpa hästen.
– Det enda jag inte kan göra själv är att sadla.
Therése är också fascinerad över hur snabbt hästen vänjer sig vid hennes ovanliga ridstil med dressyrspön.
– Hästen vet hur den ska göra trots att jag bara rider den en vecka om året.
Helen Bizzotto håller med.
– Hästarna är så lyhörda och snälla. De står ut även fast någon sitter lite snett. Hästarna är lugna även när hissen är över dem eller när någon råkar borsta dem lite hårt. Det är som att de vet att de ska anpassa sig.
Sam-Peter Persson har varit på ridlägret förut. Han gillar att rida hästen Amigo och ber oss ta ett kort på honom och hästen. "Jag gillar vildhästar. De är mina favoriter."