Om ledningsprojektet inletts i dag, och om en annan teknik då hade varit aktuell, vågar Björn Persson inte svara på. "Det är en fråga för branschen gemensamt att svara på", säger han.
Den östgötska regionchefen har i över ett decennium varit engagerad i arbetet för att möjliggöra en ny 130-kilovoltsledning mellan Kisa och Vimmerby. Han har, för Eons räkning, närvarat i de många rättsliga förhandlingar som genomförts. Därmed känner han mycket väl till sakägarna Magnus och Jan Gustafssons synpunkter – och det stora motstånd som varit.
– Vi tycker inte att det är konstigt att det finns synpunkter på ett sånt här kraftledningsbygge. Det är bara att gå till sig själv och hur man hade reagerat om en sån här anläggning skulle byggas på ens egen fastighet och förändra dess utseende och funktion. Överklaganden och rättsliga processer är något som alla aktörer får kalkylera med, konstaterar Björn Persson.
Hur motiverar ni ert val av luftledning?
– Vi motiverar valet med att det är en beprövad teknik som är lätt att bedriva underhåll på. Det är ledningar som är synliga och betydligt enklare att inspektera än till exempel en markkabel. Sedan finns det en ekonomisk faktor också. Där en luftledning är betydligt billigare, svarar regionchefen.
Länsstyrelsen i såväl Kalmar som Östergötland förespråkade tidigt i processen en markkabel. Det gjorde även de många sakägarna. Kinda kommun önskade i sin tur en sträckning längs redan befintliga ledningsgator.
Har ni mött deras önskemål på något sätt?
– Inte när det gäller frågan "luftledning eller markkabel". Däremot har vi under resans gång justerat ledningssträckningen och i samband med markägarkontakter har vi justerat den ännu mer i detalj, svarar Persson.
– När det gäller valet av luftledning har vår inställning varit ganska glasklar. Detta är den gängse teknik att bygga den här typen av elledningar på och det sätt man förmodligen kommer att använda framåt också, fortsätter han.
Transformatorstationen i Kisa var först ut att förberedas för den nya 130-kilovoltsledningen. "Grunden i projektet är att en hel kommun ska få en reservmatning", säger Persson.
Magnus och Jan Gustafsson har presenterat ett alternativt tillvägagångssätt, med högre stolpar alternativt skyddsräcke längs ledningen, som gör att ledningsbredden kan göras smalare.
Finns det inte incitament att, i det här projektet, testa nya tekniker?
– Det har vi inte tyckt i det här fallet. Att göra det här projektet till en testanläggning för den typen av lösning har inte varit aktuellt. Det hade sannolikt även inneburit en ny tillståndsansökan, och det vet vi hur lång tid det kan ta, svarar Persson och fortsätter:
– Vi har framfört alla de här synpunkterna, från sakägarna, internt och de har prövats i vår process. Av olika skäl, som jag inte har detaljerna kring, har de fallit åt sidan för mer funktionella och säkra alternativ.
"Vi har samma grundinställning till klimat- och miljöpåverkan som sakägarna. Vi har däremot andra lösningar", svarar Björn Persson på kritiken från Magnus och Jan Gustafsson.
Men om ni fick frågan om att testa ny teknik i dag, i ett nytt projekt?
– Den frågan vågar jag inte svara på. Då skulle det vara ett nytt läge och i början av ett projekt men jag tror att det här är något som branschen gemensamt, och inte bara vi, måste se över och utveckla, svarar regionchefen.
Kraftledningens höga kapacitet motiverar Persson dels med Kindas reservmatning och industriernas behov av ett kraftigare elnät. När det gäller klimat- och miljöpåverkan konstaterar han följande:
– Jag skulle vilja påstå att det är den viktigaste frågan för oss också, även om vi inte riktigt har samma lösningar. Vi tar stor hänsyn till energieffektivisering och fossila bränslen när vi bygger våra anläggningar. Sedan jobbar vi för smartare teknik som ger både oss och kunderna möjlighet till att effektivisera energianvändningen.