– Kvinnor, ofta i medelåldern, blir lätt borttappade eller blundade för i vården, säger Susanne Svärm, verksamhetschef på vårdcentralen i Kisa och distriktsläkare.
1 juni 2023 öppnade en sjuksköterskeledd klimakteriemottagning på Kisa vårdcentral. Nu har strukturen och arbetssättet börjat sätta sig och det finns tankar på utveckling.
Sofia Larsdotter som är sjuksköterska på vårdcentralen och som startat mottagningen instämmer med Susanne Svärm.
– Mitt intresse för att starta en klimakteriemottagning kom sig av att jag själv, med hjälp av en väninna, förstod att det finns hjälp att få och att man inte behöver ”stå ut”. Detta ville jag på något sätt förmedla till andra kvinnor som har symtom som man inte alltid förstår handlar om klimakteriet, säger Sofia.
Sofia presenterade sin ide för Susanne tillsammans med en studie som handlade om sjuksköterskeledd klimakteriemottagning, gjort av en distriktssköterska i Västra Götaland. De hade ett gemensamt möte och efter det fick Sofia klartecken av Susanne som tyckte det var en bra ide.
– Jag var även med på patientbesök på denna mottagning för att få inspiration hur jag ville att vår mottagning skulle se ut, säger Sofia.
Hur söker man till mottagningen i Kisa?
– Vi fångar upp kvinnorna redan i telefonrådgivning eller att läkarna har en patient som "snurrar runt" i vården med symtom som inte landar i sjukdom. De kan också bli hänvisade från samtalsmottagning eller Rörelse och Hälsa då de kan ha sökt för något helt annat, som exempelvis ledvärk eller sömnproblem.
Inför besöket får man fylla i ett frågeformulär samt komma för provtagning och blodtryckskontroll. Klimakteriet är ett normalt tillstånd men symtomen kan påminna om vissa sjukdomar.
Vilka symtom har man?
– De vanligaste symtomen på att man har hamnat i klimakteriet är blödningsrubbningar, humörsvängningar, värmevallningar, ledvärk, stelhet, viktuppgång, påverkad sexuell hälsa och sömnsvårigheter.
Vallningar är antagligen det mest kända, men Sofia menar att det inte behöver vara det första tecknet.
Vilken typ av hjälp kan man få?
– Det beror dels på var i fasen man befinner sig, dels på hur stora besvär man har. Den medicinska hjälpen är hormonell östrogenbehandling, förutsatt att man kan få det. Det finns en del tillstånd där det inte är lämpligt, dessa är dock få och det görs alltid en individuell bedömning.
Det finns en oro hos en del kvinnor för att påbörja östrogenbehandling, särskilt när det gäller risken för bröstcancer som hormonet kan ge upphov till. Det är dock vanligare att kvinnor dör i hjärt-kärlrelaterade sjukdomar och östrogen reducerar risken för detta. Sofia menar att oron är lite för stor. Nu påvisar forskningen att nyttan överväger riskerna, särskilt om man upplever stora besvär.
Man kan även använda lokal östrogenbehandling i underlivet för exempelvis besvär med torra slemhinnor eller upprepade urinvägsinfektioner. Det finns receptfritt på apotek och kan användas av alla.
Mycket handlar om egenvård – att ta hand om sig själv och sin kropp. Att äta och dricka sunt, att utföra fysisk träning, där styrketräning visat sig särskilt effektfullt, och att inte utsätta sig för stress. Både Sofia och Susanne poängterar också vikten av att gå på sin mammografi och cellprovskontroller.
När kommer man vanligtvis in i klimakteriet?
– Mina patienter är välkomna mellan 45 och 60 år. Börjar man uppleva symtom när man är yngre än 45 är det oftast ett läkarärende.
Klimakteriet är en period på 5–10 år i anslutning till menopaus, som innebär den allra sista mensen. Postmenopausal period innebär perioden efter menopaus och pågår livet ut.
Det är inte alla kvinnor som får problem, en del märker knappt av det alls.
– Ungefär 60 procent av kvinnorna i åldern 45–60 år har symtom som påverkar livskvalitén negativt, säger Sofia.
Men hon påpekar också att klimakteriet inte är en sjukdom.
– Det är inte så att det är ett krav att söka hjälp när man har kommit in i klimakteriet. Ibland är det viktigaste att få förståelse, någon som lyssnar och bekräftar, tillägger Susanne.
Blir man hjälpt av behandlingen?
– De allra flesta blir hjälpta, sedan kan dosändringar behövas. Eller om egenvård inte har räckt till så kanske kvinnan beslutar sig för östrogenbehandling trots allt. Man ska inte tvinga sig att stå ut. Det går att få livet tillbaka.