Hon var aktiv i brukshundsklubben och hundförare i hemvärnet. Hon jobbade på papperbruket och på sågen. Rökte gjorde hon också. 2004 fick hon diagnosen KOL.
– Jag gick på mina kontroller och blev sämre och sämre. Jag var nere på 22 procents lungkapacitet, berättar hon.
Hon hade syrgas att använda vid behov.
– Till slut orkade jag inte gå ut till hönshuset, jag höll på att däcka - med syrgasen! Det känns så skönt att ha skickat tillbaka den, säger Susanne.
En transplantation har varit på tal tidigare, men oro för att de nya lungorna skulle stötas bort har gjort att hon skjutit upp beslutet. Efter en infektion i våras bestämde hon sig för att ge transplantationen en chans. Utredningen påbörjades i Linköping och en remiss skickades till Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.
– Jag blev kallad till Sahlgrenska en måndag, och kom hem på fredagen och var godkänd. På måndagen sattes jag upp på väntelistan för nya lungor, och jag tänkte att det tar väl ett par-tre månader, berättar hon.
På tisdagskvällen ringde telefonen.
– Då hade dom hittat lungor till mig, så då blev det ambulansflyg ner till Sahlgrenska och så opererades jag på onsdagen. så otroligt snabbt!
Operationen gick över förväntan, och prick tre veckor efter operation åkte hon hem till huset i Kättestorp.
– Det var perfekta lungor, vi hade till och med samma barnsjukdomar. En sköterska sa att de aldrig hade varit med om någon som satt sig upp direkt dagen efter operation och ätit sin mat själv, det brukar ta åtminstone några dagar. Jag var redo, säger Susanne Johansson.
Hon berättar att skillnaden kändes direkt.
– Det var några hundra meter att gå till röntgen, dit gick jag själv. Det var så skönt - jag var inte andfådd!
Hon är tacksam över all hjälp hon fått innan och efter operationen. Grannen har ställt upp med skjuts till Göteborg, och sambon Per Åke Nilsson och hans barn gjorde i ordning hennes sovrum när hon snabbt fick bege sig iväg för operation.
– Jag fick ju lite bråttom med att måla, tapetsera och lägga golv. Barnen kom hit och hjälpte mig städa. Det måste vara ett djurfritt sovrum, förklarar han.
De båda berömmer sjukvården.
– Sjukvården är enormt bra, man ska vara glad att man bor i Sverige, säger Susanne Johansson.
Det är mycket som förändrats sedan operationen för två månader sedan. Hon äter immunsänkande medicin och kan inte längre hållas med halm, hö och damm, och måste vara extra noga med att inte dra på sig förkylningar och infektioner. Livsmedelshygien är också extra viktigt, rökta korvar måste frysas, äpplen måste skalas, och pålägg får stå högst en vecka i kylskåpet.
– Det är lite bökigt, men det kommer bli rutin snart, säger hon glatt.
Den största förändringen är livskvaliteten.
– Jag satt mest här och löste korsord förut. Nu kan jag gå till trädgårdslandet och plocka bönor, rensa ogräs... Allting är så mycket roligare nu, berättar hon.
– Nu är jag ute och går med hunden en timme om dagen. Tvätten hänger vi uppe i badrummet, dit orkade jag ju inte gå förut, men nu springer jag uppför trappan, berättar hon.
Från att inte ha orkat städa gör hon nu tre träningspass om dagen.
– Jag missade att det stod tre gånger i veckan, skrattar hon.
Nu tar hon sig an ett och ett halvt år av rehabilitering, något hon ser fram emot.
– Jag har fått ett nytt liv. Jag fick en ny födelsedag den dagen jag opererades, säger hon.