– Vi människor i Sverige är ju så vana vid att bara ha allt, det bara ordnas åt oss på något sätt, men just blod kan man inte fixa om ingen ger. Så enkelt är det ju, säger Marie om blodgivning.
– Det går åt ungefär en blodpåse i minuten i Sverige. Många tror att deras blod inte har så stor betydelse, men det har det. Man kan inte framställa blod konstgjort, säger Marie Hjelte, ambulanssjukvårdare sedan 30 år och blodgivare sedan 35 år.
Hon sitter i den bruna skinnsoffan i villan i Kisa, med systern Anneli Hjelte samt hunden Muffin bredvid sig. Nu vill systrarna att fler ska bli blodgivare.
– Tänk om en anhörig är i behov av blod och sjukvården säger att de inte har något blod att ge. Man tänker kanske att den risken inte finns utan att vården ordnar det, men det går som sagt inte att ordna blod utan blodgivare, fortsätter Marie och häller upp kaffe i de blå- och vitrandiga muggarna på soffbordet.
För en dryg månad sedan insjuknade både hon och systern i en maginfektion. Anneli, som dessutom är sjuk i cancer och just nu genomgår en cellgiftsbehandling, blev extra drabbad av infektionen. Då fick hon ta emot blod.
– Maries kropp kunde jobba bort maginfektionen, men jag blev jättesjuk. Jag låg på infektionskliniken med dropp i en hel vecka. För att bli stark igen fick jag blod, berättar hon.
Till följd av infektionen sjönk Annelis blodvärde nämligen drastiskt.
– Jag var så trött, men när jag sedan fick det där blodet kände jag verkligen att kraften kom tillbaka, berättar hon.
53-åriga Marie Hjelte har varit blodgivare sedan 18 års ålder. Systern Anneli Hjelte, 58, har inte varit blodgivare fullt så länge, men hon blev det fortfarande tidigt och har varit det sedan dess. Att ge blod är viktigt, tycker de båda.
Anneli fortsätter tacksamt:
– Både jag och Marie har ju gett blod jättelänge och nu fick jag äran att ta emot det också. Jag hade klarat mig utan det, men det hade tagit mig väldigt lång tid att bli pigg igen. Det får mig att tänka på alla de som inte ens överlever utan att få blod...
Marie nickar allvarligt åt systerns ord, tillägger:
– Att folk lämnar blod är helt livsavgörande för vissa människor och då är det ändå så enkelt för gemene man att gå till blodbussen eller sin blodcentral.
I Sverige går det åt ungefär en blodpåse i minuter, berättar Marie. Hon är ambulanssjukvårdare sedan snart 30 år tillbaka och har genom jobbet sett det stora behovet av blod.
Vidare belyser Marie att det går åt blod inom vården oftare än vad många tror.
– Det är inte bara vid operationer efter större trafikolyckor, utan till och med när ett knä eller en höft byts ut. Vid förlossningar likaså. När jag för 24 år sedan födde mina tvillingar krävdes det ett antal påsar blod. Om jag inte hade fått dem, då hade jag inte överlevt.
Marie hävdar att blodgivning är en självklar sak för henne att göra, samtidigt som hon respekterar andras åsikter.
– Men oavsett vilken åsikt man har vad gäller blodgivning är det viktigt att ta sig en funderare. Det går trots allt inte att ta blod för givet, fastslår hon.
Hunden Muffin sover gott i soffan medan det dricks kaffe, äts bullar och diskuteras blodgivning.
För att uppmärksamma blodgivning springer systrarna Hjelte det omtalade Blodomloppet varje år.
– 2012 drog vi ihop en grupp som har sprungit tillsammans sedan dess, men jag och Anneli sprang Blodomloppet även innan det, berättar Marie.
– Ja, jag är ingen löpare vanligtvis, men Blodomloppet springer jag, skrattar Anneli.
När det stora loppet, på grund av pandemin, blev på distans i somras anordnade systrarna och en väninna till dem ett eget, lokalt lopp.
– Det var en fantastisk dag och jag skulle gärna göra om det, men nästa år hoppas vi att det blir ett vanligt lopp, säger Marie.
Slutligen, vad vill ni säga till de som inte ger blod?
– Dra av plåstret och gör det, säger Anneli och tillägger:
– Ibland kan man behöva den där tillfredsställelsen av att man har hjälpt någon. Det gör man ju genom att ge blod.
Som blodgivare kommer det ett SMS när blodet man givit kommit till användning. Det SMS:et kommer ofta fort, vittnar både Marie och Anneli om.
