Klockan är strax innan 11 och det är varmt på torget. Inte främst av vårsolen som tappert kastar sina gula strålar över Kisa, utan av hoppet, medmänskligheten och kämparglöden som finns bland människorna som står samlade.
– Det känns väldigt skönt att veta att Kindaborna står bakom Ukrainas folk, säger Majlis Johansson, ordförande i nätverket Vänskap över alla gränser som samordnat fredagens manifestation.
Hon inleder med att säga några ord och lämnar sedan över till Lyudmyla Pettersson. Hon bor utanför Rimforsa, men kommer från Ukraina. De senaste två veckorna har hon, tillsammans med vänner och familj, haft en pågående insamling till förmån för det krigsdrabbade landet.
Efter sitt tal kliver vi åt sidan för att samtala.
– Jag är jättestolt över hela svenska folket och allt som ni gör. Det är fantastiskt hur eniga vi är, säger Lyudmyla.
Hon andas in djupt, berättar att hennes hemstad, Lutsk, bombades för två timmar sedan.
– Det har varit rätt så lugnt där, åt nordväst, men nu kastar de sina bomber även där. Folk skriker efter hjälp. Fler av mina kompisar och bekanta kommer komma hit. De har väntat in i det sista.
Lyudmyla tillägger:
– Jag är glad för vad ni gör här, men i samma stund sörjer jag. Vi vet inte något om framtiden.
I bakgrunden av vårt samtal sjunger och spelar Erik Zentio. Lyudmyla berättar att hennes insamling, som har pågått i två veckor, har resulterat i 110 000 kronor. Under fredagen kommer en buss och hämtar alla förnödenheter som har skänkts och inhandlats.
När manifestationen är slut spricker folksamlingen upp. Kvar står ett gäng människor, däribland Simone Gustavsson, volontär i Kindas rödakorskrets samt kassör i nätverket Vänskap över alla gränser.
Under manifestationen har Simone varit en av dem som burit runt på en insamlingsbössa. Den är nu full.
– Det märks att hela Kinda vill hjälpa till och det är underbart, säger hon.
Kvar på torget efter manifestationen är även Majlis.
– Jag är jättenöjd med dagen, säger hon.
Hade du förväntat dig en så här stor uppslutning?
– Inte från början, men de sista dagarna har jag känt ett otroligt stöd för detta.
Vad går du hem med för känslor nu?
– Lite större hopp. Jag var orolig och ledsen när jag vaknade på morgonen för det kommer ju så nära, men nu känner jag ändå att det finns hopp.