Ann-Charlotte Nilsson är pigg och tycker mycket om att pyssla i trädgården.
– Västra Kinda Hemträdgårdsförening är nog över 70 år. Jag har varit ordförande i drygt ett år nu, men under en annan period var jag det i tio år. Det är roligt, jag har ju mer tid nu när jag är pensionär, säger Ann-Charlotte Nilsson.
För att komma in i hennes lummiga trädgård måste man ducka. En vildvuxen, klättrande buske sträcker sig mot himlen och hänger ner som ett tak över trädgårdsgången.
– Jag tycker inte det gör något att man får böja sig, då får man lite gymnastik på köpet, skrattar Ann-Charlotte.
Hon är 71 år och kommer från Skåne, men har bott i Östergötland majoriteten av sitt vuxna liv. Sedan ett antal år tillbaka är hon pensionär, efter ett yrkesliv inom terapi. Men trädgårdsarbetet, som funnits med sedan barnsben, har hon inte gått i pension från.
– Framför allt min pappa var väldigt trädgårdsintresserad så jag har lärt mig mycket av honom. Min bror och jag hade varsitt litet hörn i trädgården där vi fick odla som barn.
Idag bor Ann-Charlotte ensam, efter att ha förlorat sin make i februari. I trädgården känner hon en möjlighet att slappna av.
– Man blir lugn och tänker inte så mycket när man håller på och grejar i trädgården, konstaterar hon.
Ann-Charlotte Nilsson tycker inte det gör något när trädgården blir lite vildvuxen. Hon gillar det lummiga.
När hon och hennes make köpte tomten för 40 år sedan var den tom. Det är svårt att föreställa sig idag - när de välmående plommon- och äppelträden ger rikligt med frukt, redan stora buskar växer sig än större och en vinranka med åren har utvecklats till något som mer liknar ett träd.
Mycket i trädgården bär med sig en historia, eftersom Ann-Charlotte varit med från litet skott till fullvuxen planta, träd eller buske.
– Den här bambubusken, till exempel. Den var märkt att heta "Simba" och det hette vår dåvarande hund så jag var tvungen att köpa den. Den skulle bara bli en och en halv meter, men idag är den nog fyra.
Bak till höger i bild syns bambubusken som Ann-Charlotte köpte för att den var märkt som "Simba", vilket hennes tidigare hund hette.
Att trädgården är vildvuxen är ingenting som stör henne.
– Jag tycker inte man ska städa för mycket inför vintern. Det kommer ju fåglar och äter av det som blir kvar. Förra vintern såg jag till exempel domherrar som hängde i mina oreganobuskar och åt av fröna.
Höstlöven räfsas in under buskarna där de så småningom blir till ny jord.
– Då behöver man inte köpa massor säckar med ny jord. Jag tänker mycket på det här med biologisk mångfald och att saker ska vara ekologiskt. Jag har inte gött något på flera år. Som du kan se växer det på ändå, skrattar Ann-Charlotte.
Ann-Charlotte minns när hon fick vinrankan för 40 år sedan. Då var hela rankan som en av de nu många grenarna.
