Krister Hansen och Johnny Axelsson har bott här i tio år, men har aldrig varit med om så mycket vatten som det är nu.
Vi hör det medsamma vi har stigit ur bilen. Ljudet av vatten.
Och vatten finns det gott om i Åtorp, ett stenkast från Kölefors, strax utanför Kisa. Det breder ut sig vart än ögat når.
Krister Hansen och Johnny Axelsson välkomnar oss med breda leenden. Johnny i ett par tofflor och Krister i höga gummistövlar och friluftsbyxor.
– Vi har bott här i tio år. Jag har aldrig sett något liknande, utbrister Krister och ser ut över vattenmassorna som forsar fram.
Sedan två veckor tillbaka har vattnet stigit med en rasande fart.
Här var det barmark, men nu stiger vattnet i stadig takt.
Han och Johnny är vana vid att det då och då blir lite översvämning fram på vårkanten. Men detta är något utöver de vanliga.
– För varje dag vi vaknade hade det stigit 10 centimeter, säger Johnny.
Vattnet kryper upp över gräsmattan. Det har stigit med flera centimeter per dag de senaste två veckorna.
Vinbärsbuskarna har börjat försvinna ner under vattenytan. Rabarberlandet är nu åbotten. Den långsmala lilla ön som legat mitt ute i ån är nu täckt av vatten och går knappt att ana. Bryggan som förbinder tomten med den lilla ön ligger en bra bit under vatten.
Vattnet har stigit så pass att bryggan som går ut till paviljongen ligger en bra bit under vattenytan.
Ändå är de inte oroliga.
Men de ska kolla upp med försäkringsbolaget vad som gäller.
– Kommer det mer snö som sen ska töa bort, ja då vet i helsicke hur det går, säger Krister.
Krister och Johnny är vana vid att det blir lite översvämning då och då. "Men kommer det mer snö, då vet i helsicke hur det går", säger Johnny.
Vi går ner i källaren.
Vattnet sipprar obönhörligt in över golvet.
Johnny vadar runt i sina tofflor. Det klafsar och plaskar.
– Golvet ligger lika lågt som ån, säger han.
Så här såg det ut i källaren när vi besökte Johnny och Krister. Flera gånger per dag får de ösa vatten från sin källare.
Johnny skrattar gott där han klafsar runt i vattnet. "Men det är ett sjå!" suckar han.
På fredagsmorgonen var golvet fullt med vatten. Då fick de ta ett par hinkar och ösa bort det värsta. På kvällen väntar ett nytt pass.
– Men efter ett tag rinner det väl bara in igen. Var vi än häller det kommer det så småningom tillbaka. Det är ett styr, suckar Johnny.
I anslutning till huset ligger Kölefors gamla vaddfabrik. Där finns gamla dammluckor som vattnet passerar igenom. Rasar de blir det en rejäl flodvåg.
Vad händer om dammluckorna till Kölefors gamla vaddfabrik rasar? "Då kommer en riktig flodvåg", säger Krister.
Vi trotsar Krister och Johnnys varning och går över den lilla ostadiga bron över dammluckorna.
Vi blir stående, förstummade över de skummande vattenmassorna som väller fram och kastar sig med ett dån ner mot huset och den lilla paviljongen som nu simmar i mitten av det som en gång var en ö.
Paviljongen står på en liten ö i mitten av ån, som blivit en ström fors och gjort att ön nu är täckt av vatten.
Vi får nästan skrika till varandra för att överrösta vattnet.
Det är stor kraft i det forsande vattnet.
Vet ni hur djupt det är?
– På somrarna brukar vi vada runt i vattnet. Nu skulle vi kunna motionssimma här, säger Johnny.
Krister mäter på sig själv:
– Nu går det väl upp någon meter eller så.
Här brukar det vara så gott som torrlagt på sommaren. Ytterån kan till och med vara helt uttorkad. Nu far det strömma vattnet förbi i faslig fart.
Johnny skrattar:
– Det är så långt upp till duschen. Man kanske skulle ta och vinterbada!?