Innan hon började med politik hade Veronica Gullbrandson inte överhuvudtaget varit utsatt för maktspel eller härskartekniker. Men det fick hon erfara när hon gav sig in i det lokalpolitiska arbetet om Kindas väl och ve.
– Det var lite nytt. Det är ögonöppnande att se att det finns. Ofta är det på ett omedvetet plan och så är det ju överallt i samhället, säger Veronica Gullbrandson.
Vi har tagit klivet rakt in i Veronica Gullbrandsons guldsmedsverkstad och arbetsdag. Hon sitter med ett mikroskop framför sig. Genom det kan hon med precision arbeta med sina smycken. Något som tar mycket tid.
Men smyckena är inte det enda i hennes liv som tar tid. Det gör även politiken. Sedan snart tio år tillbaka är Veronica Gullbrandson aktiv som politiker i Kinda kommun. För närvarande är hon ordförande för Liberalerna i Kinda. Dessutom sitter hon som ersättare i fullmäktige och bildningsnämnden.
Att politiken har utvecklat henne som människa råder det inget tvivel om.
– Det har gett mig en större förståelse för samhället. Vilka krafter som driver oss.
Hennes drivkraft är optimering. Närmare bestämt optimering mot lycka.
– Då menar jag att jag hela tiden letar efter förbättringsmöjligheter. Om man hela tiden gör små justeringar kanske det blir lite, lite bättre. Vi blir lite lyckligare. Jag tror att vi människor vill vara lyckligare.
Hand i hand med det politiska engagemanget går intresset för filosofi. Just nu pluggar hon teoretisk filosofi på Linköpings universitet.
– Det har varit en sådana bra resa att göra samtidigt. Jag tror att politiken har gjort mig klokare. Att jag ser större samband.
Särskilt intresserad är hon av hur det mänskliga medvetandet och universum sitter ihop. Men även samhällets olika beståndsdelar är något hon fascineras av.
– Det är ett samhällsengagemang som ligger bakom. Jag har funderat på vad vi spelar för roll i samhället och hur vi kan göra det bättre. Jag är intresserad av att fylla min funktion i samhället på något sätt.
Det var för snart tio år sedan som det politiska intresset väcktes på allvar. Veronica Gullbrandson hade på den tiden för vana att åka upp till Stockholm. Där träffade hon människor som inspirerade henne.
– Människor som tänkte större och utanför ramarna. Då fick jag känslan av att man faktiskt kan göra mycket – om man går in och "teamar upp" med andra människor. Det är det politiken handlar om mycket.
I Stockholm var hon med och utvecklade den politiska plattformen Initiativet, som sedan blev ett parti. Men inte Veroncia Gullbrandsons parti. När hon kom hem till Kisa tänkte hon att det redan fanns partier som var verksamma på kommunnivå – och ett borde rimligtvis passa henne.
Hon kollade upp partierna och vilka värderingar de stod för och insåg att hon var socialliberal.
Att vara lokalpolitiker beskriver Veronica Gullbrandson som något som ibland är "jättetråkigt" och "jättejobbigt". Bristen på förståelse politikerkollegor emellan gör henne besviken. Här i ligger även lokalpolitikens utmaningar.
– Utmaningen är att få människor att samarbeta kring de problem som dyker upp. Och att försöka hitta den bästa lösningen tillsammans. Så tycker jag att det ska vara.
Hon fortsätter:
– Alla vill egentligen samma sak. Det är bara det att vägarna fram till det kan vara lite olika. Bara att förstå det och kunna jämföra de olika sakerna gör att man ofta kan komma fram till en sak som alla tror på. Då har man kommit fram till den bästa lösningen just nu. Det är kul.
Vad är liberala värderingar för dig?
– Förutom det grundläggande liberala i att stärka individens frihet att kunna ta eget ansvar är det att försöka hitta balansen mellan välfärdssamhälle och individens frihet. Att vara liberal är att tro på att det går att förena.
Hon fortsätter:
– Att inte tycka lika är bra. Man ska aktivt försöka söka upp de som inte tycker som en själv. Det är där dialogen behövs som mest. Jag behöver förstå varför de gör på det sättet och de behöver förstå varför jag tänker såhär.
Din hjärtefråga i Kindapolitiken?
– Att stärka och ge eget ansvar till medborgare på individnivå där det gör som mest nytta för framtiden. Skola, förskola och barnomsorg ingår bland annat här, men även samarbeten över nämnder och med region angående exempelvis föräldrastöd och mötesplatser. Den svåraste frågan är att få budgeten att gå ihop utan att tulla på välfärdssamhället.