– Jag protesterade första gången för åtta år sedan. Innan dess tänkte jag att jag inte har något med protester att göra, jag är forskare och min roll är att skriva rapporter, säger Kimberly Nicholas, universitetslektor vid Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling, Lucsus.
Men sen läste hon något som fick henne att börja fundera.
– Man får faktiskt aldrig veta vilka handlingar som kommer att göra skillnad i slutändan. Vi har ingen garanti för att en specifik sak kommer att bidra till att vi lyckas och eftersom vi inte vet det måste vi bara göra. Det kan vara det vi gör just nu som gör skillnad.
Senaste klimataktionen ägde rum fredagen den 8 april i Lund, samma vecka som FN:s klimatpanels senaste delrapport offentliggjordes. Forskarnätverket Scientist Rebellion ordnade protester i flera länder. Totalt kedjade över tusen forskare fast sig i oljevänliga bankers dörrar samt ockuperade trappor till statliga byggnader, enligt tidningen Truthout.
Deras budskap var: "Vi kan inte längre stå bredvid och låta vår forskning och varningar ignoreras - vilket med största sannolikhet kommer att leda till den mänskliga civilisationens undergång."
Enligt Kimberly Nicholas pekar forskningen på det är viktigt att medborgare tar plats.
– Det är viktigt att vi berättar för politikerna vad vi vill och att vi röstar på de partier som arbetar för klimatet. Att protestera är ett sätt att få fokus på ämnet.
– Men samtidigt känns det som om jag bara skriker i vinden.
Kimberly Nicholas tycker trots allt att det händer positiva saker. Sverige kan bli först i världen med att införa ett konsumtionsbaserat klimatmål, något som samtliga riksdagspartier ställt sig bakom.
– Det är positivt, hela poängen med klimatåtgärder och policies är att vi får till stånd en god livskvalitet. Det vi behöver göra är att sluta använda fossila bränslen och förändra vår markanvändning, 75 procent av växthusgasutsläppen kommer från fossila bränslen och övriga 25 från markanvändning.
Kommer vi att klara av att ställa om?
– Jag vet att det är möjligt för oss att göra den här förändringen. Forskningen har visat att det går. Nu är det dags att alla tar sitt ansvar. Vi behöver göra vad vi kan och det kommer att ske. Jag bryr mig inte så mycket om hopp, det som är viktigt är syfte och mening. Och det här är den viktigaste, meningsfullaste och mest spännande tid att leva på jorden. Det är vi som lever nu som avgör om vi kommer att klara av att ställa om samhället eller inte.
Många tänker att det inte spelar så stor roll vad just de gör.
– Omställningen kommer inte bara vara som ett vattenfall där förändringen sker i toppen och spiller ner över alla människor på jorden. Den kommer ske i en cirkel. Medborgarna, politikerna och näringslivet behöver interagera. Vi måste bygga upp ett politiskt stöd för en förändring från gräsrotsnivå.
Kimberly Nicholas poängterar att hon inte vill lägga allt ansvar på individen. Samtidigt säger hon att alla människor som faktiskt har en möjlighet att påverka borde göra det.
– Vi kan inte lägga över allt ansvar på någon annan. Men vi har bara drygt 80 månader på oss att förhindra att vi överskrider 1,5 graders-budgeten. Månaderna vi har framför oss kommer aldrig igen och det är bara vi som lever nu som kan göra något åt situationen som vi befinner oss i.