Här höll Valstadkollektivet till i nästan 30 års tid.
Det var under föräldraledigheten hon började fundera, särskilt under barnvagnspromenaderna och fikastunderna med psykologkompisen som också var föräldraledig.
– Jag tror många kan relatera till att en massa tankar om framtiden väcks när man får barn. Jag började fundera på vad det är för värld vi ger till våra barn, säger Kata Nylén.
Kata är uppvuxen i Västervik och Linköping. Hon föddes på Västerviks sjukhus 1983.
– Min mamma var gravid med mig när mina föräldrar flyttade till Västervik. Mamma och pappa jobbade på Valstadkollektivet och när man jobbade där så bodde man där.
Valstadkollektivet låg på landet strax utanför Västervik och var ett behandlingshem för unga med missbruksproblematik.
Det var där, ute på landet, som Kata tillbringade sina första åtta år. När hon skulle börja andra klass gick flyttlasset till Linköping.
– I Linköping bodde vi i Stolplyckekollektivet, ett kommunalt kollektiv med lägenheter. Det är så jag har vuxit upp, först i kollektiv på landet och sen i stan.
Katas stora engagemang för miljö och klimat väcktes i samband med att hon blev mamma.
– Jag är ingen gröna vågare, för mig handlar det snarare om ett socialt engagemang och ett rättviseengagemang. Klimatfrågan för mig är en global rättvisefråga. De allra rikaste som släpper ut allra mest.
Kata som är psykolog började fundera på psykologins roll i relation till klimatfrågan.
– Jag berättade för min kompis, som verkligen är min handledare i livet och som är jättemiljöengagerad, att jag skulle vilja jobba med miljöfrågan som organisationspsykolog. Jag kommer ihåg att hon sa "hur ska det gå till?". Det var då jag började läsa på om klimatpsykologi och ta del av den lilla forskning som fanns.
Hon försökte också leva mer miljövänligt.
– Jag ville minska mina egna utsläpp och nördade in på detaljer. Jag köpte storpack med bönor och kontrollerade var olika varor kom ifrån.
Kata Nylén.
Hennes fokus ligger inte längre på de egna utsläppen. Hon tror att det är ganska vanligt att engagemanget börjar så, med den egna konsumtionen.
– Jag har visserligen inte slutat äta växtbaserat, men numera gör jag det inte för att rädda klimatet utan för att det är fint att leva ett liv som respekterar djur och natur.
Kata Nylén driver sedan några år tillbaka Klimatpsykologerna tillsammans med Paula Richter, Frida Hylander och Karin Kali Andersson.
Den extremt varma och torra sommaren 2018, då Sverige drabbades av omfattande skogsbränder, väckte mångas engagemang. Klimatpsykologerna fick många följare, kontaktades av många journalister och blev också tillfrågade om de kunde skriva en bok om klimatpsykologi.
Boken har gett många ringar på vattnet. Kata gläds åt att både Studiefrämjandet och ABF har tagit fram studiecirkelmaterial med utgångspunkt från den.
– Jag tror vi behöver många lågtröskelsätt att organisera sig på, studiecirklar är ett sätt. Genom jobbet träffar jag väldigt många engagerade som vill hitta sätt att göra skillnad och gör skillnad. Jag kan med säkerhet säga att tiden är här för att vara modig. Nu ska vi bara våga.
Varför är det så viktigt att engagera sig?
– Ibland kan jag känna, varför kan jag inte bara skita i det här och leva loppan, men jag lever ju loppan också. Det handlar nog om att livet blir lite lättare att leva när det känns meningsfullt och jag känner att jag bidrar. Då finns det ju en mening med att just jag finns och om det gör det så spelar det inte så stor roll om jag har en massa obehagliga känslor. Då känns livet meningsfullt ändå.