– Många saknade relationerna och upplevelserna, inte prylarna eller shoppingen.
Det säger Magnus Boström som är professor i sociologi vid Örebro universitet. Under ett års tid har han undersökt om våra erfarenheter från pandemin kan trigga igång en livsstilsomställning och få oss att börja konsumera mindre.
Han har både läst andras forskning och lett en forskargrupp som intervjuat privatpersoner. Han berättar att många av de intervjuade säger att de är rätt nöjda med livet som det är, att de egentligen inte behöver en massa saker.
– Kanske gav pandemin oss insikter om vad som är viktigast i livet. Livstempot blev långsammare och förvånansvärt många av de som vi intervjuat pratar om det i positiva termer. De upptäckte att det faktiskt går att leva ett långsammare och mindre resurskrävande liv. Att man plötsligt får tid att göra saker på nya sätt och också få tid att tänka.
Han berättar att en del av de intervjuade berättade att de börjat laga mer mat. Andra började odla.
– Under pandemin började vi umgås på nya sätt. Vi gick på promenader istället för att ses inomhus och det kanske inte var så dumt. Vi behövde inte städa eller bjuda på middag. Det var ett mer otvunget sätt att umgås.
Magnus Boström poängterar samtidigt att pandemin inte har förändrat våra liv så jättemycket trots allt.
– Mycket har återgått till hur det var förut.
Men han hoppas att vi bär med oss erfarenheterna.
– Under pandemin anpassade vi oss snabbt och upptäckte att vi faktiskt kunde leva på ett annat sätt. Det kan vara viktiga lärdomar för framtiden.
Hur ska vi lyckas förändra vår livsstil och börja leva mer klimatsmart?
– Jag tror att vi måste komma till insikt om att vi behöver konsumera mindre än vi gör i dag. Det räcker inte med effektivisering och grön tillväxt om vi ska lyckas minska koldioxidutsläppen. Det handlar faktiskt om volymen av allt vi gör. Det måste till en ny radikal krisinsikt för att vi ska kunna vända konsumtionspilen nedåt och den förändringen behöver starta på många ställen samtidigt. Alla aktörer i hela samhället behöver samverka. Individer, grupper, städer, landsbygd. Det är många pusselbitar som krävs för att det ska till en förändring.
Magnus Boström menar att det krävs radikala lösningar.
– Vi kanske inte kan ta nuet för givet som vi gör i dag. Vi kanske borde förbereda oss för framtiden istället, säger han.