Snart har det gått en månad av året.
Jag gör en lista på saker jag ännu inte gjort i år:
färgat mitt hår
badat i havet
gått en kurs
hoppat upp på en dörr.
Min katt fortsätter hoppa upp på badrumsdörren varje dag.
Landar på tassarna ungefär nio av tio gånger
och lägger sig direkt till rätta.
Ja om definitionen av att “lägga sig till rätta”
är “göra sig så liten som möjligt för att inte ramla ner.”
Katten ramlar ner på vägen upp de andra gångerna.
Och tar då ny sats direkt.
Hopp! Uppe.
Det ser inte särskilt bekvämt ut,
att ligga på en yta som är ungefär 4 centimeter bred
och själv vara minst 10 centimeter.
Det här måste vara den konstigaste katten, tänker jag
och vet att det inte är sant.
Varenda katt är konstig.
Är det inte en konstig katt så är det inte en katt.
Kanske är du heller inte en människa om du inte är konstig?!
Jag hör fåglarnas läten utanför fönstret
det låter som att de pratar med varandra.
Kanske om var det finns flest brödbitar just nu,
vilken gren som är roligast att flyga från
eller vilket håll de tror vinden kommer blåsa åt ikväll.
Till mig säger de i alla fall
“det kan bli en vacker dag åt vilket håll det än blåser”
och våren är inte långt borta längre.
Katten hör säkert också fåglarna,
men är för stunden upptagen av att bara ligga där,
på sina 4 centimeter.
Och blicka ut över lägenheten, upp mot taklamporna,
tänk om det skulle gå att lägga sig där?
Är det möjligt att komma dit från hatthyllan?
"Äsch, vad spelar det för roll, om det går eller inte,
det kan vara möjligt även om det är omöjligt".
Jag står kvar på golvet,
undrar vad som är min taklampa att drömma till.
Det är mer än elva månader kvar av året.
Jag gör en lista på saker jag vill göra:
färga mitt hår
bada i havet
åka skidor
genomföra en förändring.
Jag badar.