Insändare När man söker arbete som har med barn att göra (gäller även äldreomsorg) krävs alltid ett utdrag från belastningsregistret. För att arbetsgivare ska få anställa, anlita eller ta emot någon praktikant måste den personen visa upp ett registerutdrag. Kravet gäller även kökspersonal, vaktmästare, administrativ personal med flera och det här har införts för att öka trygg- och säkerheten hos barnen.

Utdragen visar om en person har blivit dömd för brott som innebär allvarliga kränkningar mot andra människor under de närmaste åren, vilket i praktiken betyder mellan 5-10 år innan det gallras bort. Vägrar man uppvisa utdrag, nekas man också anställning. Kravet gäller alla, såväl svenska som utländska människor.

Det här är en viktig bestämmelse i skollagen och det finns inga undantag. Men när en nyanländ kommer till Sverige och endast bott här en mycket kort tid, kan den personen endast visa upp belastningsregisterutdrag under den korta tid man vistats i Sverige, inte dessförinnan och man har ingen aning om vad den personen tidigare gjort i sitt hemland. Att anställa en nyanländ, som nyss kommit till Sverige, med obefintlig historik i sitt registerutdrag innebär sålunda en ökad risk, jämfört med en person som vistats i Sverige en längre tid.

Ett utdrag ur det svenska registret under de senaste tio åren, försäkrar arbetsgivaren om att de personerna inte har blivit avslöjade av rättsväsendet med att göra sådant som gör dem olämpliga att arbeta med barn eller äldre. Nöjer man sig däremot med att kräva ett utdrag ur det svenska belastningsregistret för en nyanländ med mycket kort vistelsetid i Sverige, går man emot själva syftet i den svenska lagstiftningen inom detta område. Under en debatt på KF i juni kom det fram att endast fast anställd personal inom äldreomsorgen behöver uppvisa belastningsregisterutdrag, inte vikarier vilket naturligtvis vi tycker är helt oacceptabelt. Har man ingen historik i Sverige, ska och bör man inte arbeta ensam med barn och äldre förrän den dagen man har bakgrundshistorik att visa upp.