Maken lyckades packa om så att det blev en banankartong mindre i år, men när han ställde allt på sin plats blev det inte mer yta över, så som vi förväntade oss. Mycket märkligt. Det skulle kunnat vara jag som fyllde den i smyg på nytt, men i år har jag varit duktig (i alla fall enligt mig) och inte köpt några nya julsaker. Inte ens då de reades ut.
Alla jullakan är nu tvättade och likaså de dukar och gardiner som ska tvättas också. De andra textilierna skakas bara av för att spara på trycken, de har ju mest blivit lite dammiga. Det känns lite vemodigt när allt packas undan, men lika skönt är det när det är gjort och allt blir som vanligt igen. Adventsljusstakar byts mot fönsterlampor och julblommor mot tulpaner. Då är allt klart att traska på mot ljusare tider.
Jag är ingen vinterälskare, men tycker ändå att det borde falla snö så att de som gillar vinteraktiviteter får chansen att glädjas. Sanningen är ju att det är bättre om det kommer snö för det blir så mycket ljusare ute då och inte skitigt som det blir när det kommer snö som sen smälter i omgångar.
Jag minns vintrarna när jag var liten. Nog var det väl alltid snö hemma i Kisa – eller är det bara i minnet?
Vi bodde mer eller mindre i Tolvmannabacken där pappa jobbade med bland annat att pista backen och göra snö och mamma stod i biljettluckan. Tänk vilken ynnest att få ha en skidbacke så nära.
Jag minns när min syster och jag fick egna slalomskidor i julklapp, vi poserar stolt med hela kittet på fotot som är taget hemma i hallen. Skulle jag ställa mig på ett par slalomskidor nu så skulle jag säkerligen få tillbringa lång tid på ortopeden. Alltför rädd för mitt egna bästa, men vilken frihetskänsla det skulle vara att våga. Fast troligtvis skulle jag bli bortplockad ur backen för att inte riskera andra åkares säkerhet. Kan ändå ångra ibland att jag inte fortsatte att åka men ungdomslivet och skola kom emellan kan man säga.
Utanför vårt hus på Aftongatan i Linköping finns en liten kulle. Precis lagom att åka pulka och kälke i från. En bra bit från vägen så där kan man åka utan fara. Så fort det faller lite snö kommer det barn med glada tillrop för att åka. Det behövs verkligen inte mycket snö för att det ska gå att fara ner i ett huj. Lite sugen blir jag allt och det ska jag väl ändå våga mig på. Tror jag i alla fall. Får hoppas på mera snö så kan jag och barnbarnet gå dit och prova. Säkert kommer jag skrika till som den fegis jag är. Bara hoppas att jag inte skrämmer någon på vägen ner.
Pulkabacken borta vid bostadsområdet Skarpan är till glädje för många barn men även vuxna och där behöver de inte oroa sig att jag ska komma farande och skrikandes ner. Den är alltför lång och hög för mig. Så kom gärna du vita fina snö men ta inte med dig allt för kall luft så blir i alla fall jag glad.