Den stora äppleskatten

Äppel, päppel, pirum, parum, kråkan satt på tallekvist. Hon sa ett, hon sa tu, skörda kan du göra nu!

Foto:

Krönika2018-09-22 15:00

Efter flera år av fruktlöst liv (OBS vits!) har vi, liksom alla andra trädgårdsägare, fått mer än vad vi bett om. På fruktträden, alltså. Just nu dignar äppleträden allra mest under tyngden.

Missförstå mig rätt, jag klagar inte. Och vi får hjälp.

Varje natt dråsar det ned, till städpatrullens förtjusning. Älg och rådjur har redan värmt upp med att rensa under våra päronträd. Nyligen kom en rådjursmamma med två små kid fram redan på eftermiddagen, normalt inväntar de mörkret. Alla tre mumsade lugnt vidare när jag gick ut på trappan.

De ville kanske smaska i sig äpplena innan den verkliga storstädaren kom på kvällen – grävlingen, som i år måste vara mätt som aldrig förr.

Jag vet inte sorten på alla träd, men rätt många har jag lyckats få hjälp att identifiera. Flest äppleträd har vi av favoritsorten Åkerö. När vi köpte vårt sommarparadis räknade jag antalet Åkeröträd första året, jag har för mig att det var fjorton.

Bröderna som levde sina liv här före oss var mycket intresserade av fruktodling. De ympade mest på päronträd, så vi har flera träd som får mer än en sort. När det gäller äpplen har jag dock inte sett några familjeträd.

Sorterna är en provkarta på populära äpplen från första halvan av förra seklet, eller ännu tidigare. Åkerö, James Grieve, Signe Tillisch, Sävstaholm, Cloetta (ja, 1931 började sorten Särsö säljas under det namnet).

Knäppaste namnet har trädet som heter Husmoder, en gröngul sort som är toppen att göra paj och mos av. Förra året fick vi fattiga tre äpplen på det. I år blev det säkert 300…

Jag kan tycka att det är synd att så många som har villaträdgård ser frukten mest som besvär. I dessa tider av omsorg om klimat och resurser borde vi verkligen anstränga oss att ta vara på allt ätbart av god kvalitet.

En del gör ju fortfarande det. Vår granne med fårodling har provat att ge fåren Transparent Blanche-äpplen. Det var inget de växte snabbare av, men de kanske tyckte det var gott?

Så nu gäller det att äta i säsong. Jag själv har inventerat recept från förr, för att utnyttja fruktskatten vi fått. Äppleris med mjölk är en efterrätt jag minns från barndomen. Äpplekaka med mos och kavring, likaså.

Paj, självklart, i alla former. Jag experimenterar med müsli, russin och röda gojibär till smulpajsdegen. Fläskpannkaka med äpplen. Rotfrukts- och äpplepytt till korv. Brödbak av olika slag. Bordsvatten med äppleskivor och mynta. Vad kan man mer göra?

Skriv gärna ned dina egna bästa äpplerecept och mejla till oss, så samlar vi dem på Corren.se och i tidningen. Mejla till anna.linden@corren.se.

Sedan måste jag berätta att vi misslyckats rejält med timingen i familjen. För två år sedan planterade vi två nya äppleträd, båda James Grieve. Vi tyckte att vi fått så lite frukt på de gamla träden under flera år.

I år håller de nya små träden förstås på att knäckas under tyngden. Jag har gallrat flera gånger och frukterna bara fortsätter att växa. Och, som sagt, vi behövde egentligen inte fler äpplen i år.

Men, det kommer med säkerhet magrare tider. Kanske blir det redan nästa år en köldknäpp precis till blomningen, så att vi är tillbaka till totalt tre äpplen på Husmoder-trädet. Det gäller att passa på nu att njuta av närodlat och obesprutat. Anstränga matlagningsfantasin, ge bort som present och skänka till förbipasserande.

Vad som helst, bara inte klaga över årets rikedom.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!