Med start på torsdagen är det dags för ”Vimmerby berättar”, en kulturell storsatsning som riktar sig till hela vår region. Programmet som innehåller allt från teaterframträdanden till författarträffar är minst sagt imponerande. Evenemanget avslutas av Mark Levengood på Stadshotellet på lördagen.
Själv kommer jag delta i ett samtal om fake news på Stadshotellet på fredagen. Ett fenomen som är lika förvirrande som obehagligt, och självklart viktigt att lyfta fram i ljuset.
Jag tror att många människor förväxlar begreppet. Hur drabbas vi inom media av fejkade nyheter? Hur jobbar vi för att motverka dem?
Fejkade nyheter handlar inte om att en tidning råkar publicera fel uppgifter. Sånt händer ibland så klart, men när det händer är vi snabba att rätta till uppgifterna.
Fejkade nyheter handlar om att privatpersoner, organisationer eller lobbyister planterar felaktig information i hopp att om informationen ska spridas. Som motiv finns opinionsbildning eller rent av ekonomiska intressen. Det finns flera sajter i Sverige som bygger på att få spridning på fejkade nyheter i rena vinstsyften. På dessa sajter spelar man ofta på människors rädsla för att få klick och därmed intäkter.
Det finns ytterligare en aspekt som kan ha bidragit till begreppsförvirringen. Ett fåtal, men mäktiga, politiker och debattörer slänger sig gärna med begreppet ”fake news” när medier publicerar uppgifter som inte passar deras världsbild. USA:s president är väl det mest kända exemplet, men även debattörer som påstår att klimatkrisen skulle vara påhittad. När medier rapporterar om klimatkrisen eller vägrar köpa resonemanget att klimatkrisen påhittad då skanderar de gärna ”fake news!” i sociala medier. Det här gör ju säkert att vissa tror att det är de traditionella nyhetsmedierna som sprider fejkade nyheter i Sverige, men så är det inte.
Vi jobbar mycket aktivt för att undvika att publicera information som grundar sig i fejkade nyheter. Det handlar ofta om företeelser som folk sett i sociala medier, som de tror är sanna, och sedan tipsar oss om det. Eller att folk skriver debattartiklar som grundar sig i detsamma. För att undvika publicera dessa har vi så kallade stoppfunktioner; redaktörer och nyhetschefer som ansvarar för att källkritiskt granska den information som når oss. Därefter är det mitt ansvar som utgivare att se till att desinformation inte når allmänheten via våra kanaler.
Krönika
