"VÄra andra hundar har vi lÄtit kremera och strö i Rimforsa, i krematoriets minneslund. SÄ vi skickade dit honom nu." sÀger AnnaBeth NÀÀtsaari, pÄ bild med Putte.
â I 32 Ă„r har vi utan uppehĂ„ll haft hund men aldrig har vi varit med om nĂ„got liknande. Det var fruktansvĂ€rt. Han var bara sju Ă„r och hade inte varit sjuk innan, berĂ€ttar AnnaBeth NÀÀtsaari som beskriver pudeln Putte som glad och trevlig.
â Han fanns hela tiden kring vĂ„ra fötter, var med oss i bilen och husbilen, överallt. Nu gĂ„r vi hĂ€r med ett fruktansvĂ€rt tomrum.
Det hela började odramatiskt dagen i juni med att Putte fick diarre.
â Det Ă€r inte konstigt nĂ€r det Ă€r varmt ute och hundar kan fĂ„ i sig saker. Men nĂ€r det blev sĂ€mre och han började krĂ€kas sĂ„ Ă„kte vi in till veterinĂ€ren och hĂ€mtade lite medikamenter. Senare började han att bajsa blod. Vi ringde dĂ„ till ett djursjukhus som sa att det sĂ€kert inte var nĂ„got farligt utan att vi skulle ge honom vatten lite i taget.
Men situationen förbÀttrades inte och nu hade det blivit kvÀll. De nÀrmsta djursjukhusen hade hunnit stÀnga.
â Tillslut var det bara rent blod som kom. DĂ„ ringde jag ett journummer och hĂ€nvisades av en telefonsvarare till djursjukhus i HĂ€ssleholm, Malmö eller Bagarmossen för akutvĂ„rd. Vi resonerade att det inte var aktuellt att Ă„ka fyra timmar i bil med en hund som krĂ€ktes och blöde. Det gick helt enkelt inte. SĂ„ dĂ€r satt vi ensamma min gubbe och jag och kĂ€nde oss helt maktlösa.
Klockan började nÀrma sig nÀsta dygn och Putte lade sig till ro i sovrummet.
â Halv tre vaknade jag av att jag hörde nĂ„gra lustiga ljud. Jag gick upp och tog tag i honom. DĂ„ var han medvetslös. Sedan tog det bara nĂ„gra minuter sĂ„ slutade han att andas. Det Ă€r inget som jag önskar min vĂ€rsta ovĂ€n att uppleva.
Morgonen efter lade de kroppen i en kartong och Äkte till nÀrmsta veterinÀr.
â De blev helt bestörta och hade svĂ„rt att sĂ€ga vad det kunde komma an av. Eventuellt en tumör i tarmen som spruckit. Kanske hade det inte hjĂ€lpt Putte att komma in nĂ„gonstans pĂ„ kvĂ€llen eller natten, men det hade hjĂ€lpt mig. Jag hade inte behövt ha det dĂ„liga samvetet som jag har idag. Det Ă€r jĂ€ttejobbigt.
AnnaBeth NÀÀtsaari Àr medveten om personalbristen som under sommaren drabbar veterinÀrbranschen.
â Nu Ă€r det inte sĂ„ att jag lastar veterinĂ€rer. Jag förstĂ„r att det inte gĂ„r att ha öppet om det inte finns personal. Men jag har funderat mycket efter detta. Det finns djursjukhus i Linköping, VĂ€xjö, Jönköping och Kalmar, varför kan man inte samarbeta och turas om att ha öppet pĂ„ kvĂ€llen? Djur blir sjuka dĂ„ ocksĂ„.