"Våra andra hundar har vi låtit kremera och strö i Rimforsa, i krematoriets minneslund. Så vi skickade dit honom nu." säger AnnaBeth Näätsaari, på bild med Putte.
– I 32 år har vi utan uppehåll haft hund men aldrig har vi varit med om något liknande. Det var fruktansvärt. Han var bara sju år och hade inte varit sjuk innan, berättar AnnaBeth Näätsaari som beskriver pudeln Putte som glad och trevlig.
– Han fanns hela tiden kring våra fötter, var med oss i bilen och husbilen, överallt. Nu går vi här med ett fruktansvärt tomrum.
Det hela började odramatiskt dagen i juni med att Putte fick diarre.
– Det är inte konstigt när det är varmt ute och hundar kan få i sig saker. Men när det blev sämre och han började kräkas så åkte vi in till veterinären och hämtade lite medikamenter. Senare började han att bajsa blod. Vi ringde då till ett djursjukhus som sa att det säkert inte var något farligt utan att vi skulle ge honom vatten lite i taget.
Men situationen förbättrades inte och nu hade det blivit kväll. De närmsta djursjukhusen hade hunnit stänga.
– Tillslut var det bara rent blod som kom. Då ringde jag ett journummer och hänvisades av en telefonsvarare till djursjukhus i Hässleholm, Malmö eller Bagarmossen för akutvård. Vi resonerade att det inte var aktuellt att åka fyra timmar i bil med en hund som kräktes och blöde. Det gick helt enkelt inte. Så där satt vi ensamma min gubbe och jag och kände oss helt maktlösa.
Klockan började närma sig nästa dygn och Putte lade sig till ro i sovrummet.
– Halv tre vaknade jag av att jag hörde några lustiga ljud. Jag gick upp och tog tag i honom. Då var han medvetslös. Sedan tog det bara några minuter så slutade han att andas. Det är inget som jag önskar min värsta ovän att uppleva.
Morgonen efter lade de kroppen i en kartong och åkte till närmsta veterinär.
– De blev helt bestörta och hade svårt att säga vad det kunde komma an av. Eventuellt en tumör i tarmen som spruckit. Kanske hade det inte hjälpt Putte att komma in någonstans på kvällen eller natten, men det hade hjälpt mig. Jag hade inte behövt ha det dåliga samvetet som jag har idag. Det är jättejobbigt.
AnnaBeth Näätsaari är medveten om personalbristen som under sommaren drabbar veterinärbranschen.
– Nu är det inte så att jag lastar veterinärer. Jag förstår att det inte går att ha öppet om det inte finns personal. Men jag har funderat mycket efter detta. Det finns djursjukhus i Linköping, Växjö, Jönköping och Kalmar, varför kan man inte samarbeta och turas om att ha öppet på kvällen? Djur blir sjuka då också.